Nr 13.  2005 sid. 193–197

 
Why love matters –
How affection shapes a baby´s brain

Thomas Brune
 

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

 

Why love matters – How affection shapes a baby´s brain”, London and New York: Routledge 2004 av Sue Gerhardt är en bok med höga ambitioner. Den ger en inblick i hjärnans utveckling utifrån ett neurovetenskapligt perspektiv och kopplar detta till moderna utvecklingspsykologiska teorier. Den beskriver utifrån ett flertal fallexempel hur en suboptimal omgivning kan påverka spädbarnets hjärna negativt och hur detta kan leda till bestående anatomiska förändringar.

Det är en spännande tid vi lever i. Åtminstone om man intresserar sig för spädbarnsåren och hur, tack vare ny forskning, utvecklingspsykologi, anknytningsteorier och neuroanatomi möts och tidigare motstridiga vetenskapsområden nu kan lära av varandra.

Boken ”Why love matters – How affection shapes a baby´s brain” är ett exempel på dessa möten. Författarinnan Sue Gerhardt, som är privatpraktiserande psykoanalytiskt inriktad psykoterapeut, har gjort en imponerande genomgång både av neuroanatomisk, neurofysiologisk och anknytningsteoretisk litteratur på området. Hennes slutsatser är kanske inte omvälvande nya, men hon visar på ett övertygande sätt hur det tidiga samspelet under de första två levnadsåren lämnar spår i den växande hjärnan. Dessa spår återspeglas sedan hela livet i form av förhållningssätt och förväntningar i relationer. Kanske främst i de allra närmaste relationerna, där våra grundläggande affekter allra mest kommer till uttryck, men också i allt vårt samspel med omvärlden.

Ur ett psykodynamiskt perspektiv är de sammanhang Gerhardt beskriver mellan tidiga upplevelser, eller rättare sagt tidiga kommunikations- och regleringsmönster, och senare personlighetsutveckling och psykopatologi inte så revolutionerande nya. Möjligen kan Gerhardts betonande av den allra första tidens erfarenheter som avgörande, te sig som en aspekt som inte helt passar in i det traditionella psykoanalytiska tänkandet. Gerhardt återkommer också vid ett par tillfällen till hur den förklaringsmodell hon presenterar skiljer sig från psykoanalytiska teoretiker som Sigmund Freud och Melanie Klein. Det nya är att Gerhardt på ett mycket grundligt och övertygande sätt kopplar den utvecklingspsykologiska modellen till modern neurovetenskap.


 

 

 Till förstasidan!    Överst på sidan!    Tillbaka ett steg!    Skriv ut sidan!

 
 

 

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Magnus Bjurhammar www.enigma.se
Webbmaster