Tema: FÖRÄLDRAR 2 – Föräldraskap och behandling

Nr 16. 2007 sid. 5–10

Till numret om föräldraskap och behandling infinner sig genast frågan om nutidens föräldrar har det annorlunda än de som var föräldrar tidigare. Eller snarare, hur skiljer sig föräldraskapet åt? Hur föräldraskapet ser ut hänger naturligtvis ihop med hur samhället i sin helhet ser ut; vilka värderingar som råder, om och i så fall på vilket sätt, barnfamiljer stöttas med ekonomiska reformer etc. Det har skett en stor förändring av familjens villkor sedan industrialiseringen. Om dåtidens föräldraskap kan man läsa bland annat i ”Som i en annan värld”, en bok utgiven av Omsorgsnämnden i Stockholms läns landsting.

I århundraden har man dokumenterat hur man ser på barn och hur barn ska fostras. De första skrifterna som handlar om barns själsliv kom mot slutet av 1700-talet. Ett vanligt exempel på detta brukar vara Jacques Rousseaus roman Emile (1762), där han beskriver barnet som ett självständigt väsen med egna själsliga särdrag.

I och med industrialismens genombrott förändrades familjens och därmed barnens sociala situation. Till en början användes barnen som arbetskraft, men efterhand som tekniken utvecklades behövdes inte barnen längre i arbetslivet. Deras mammor däremot arbetade långa dagar och många barn lämnades utan tillsyn. Kringdrivande barn och ungdomar blev ett samhällsproblem, och lagen om allmän skolgång från 1842 är ett exempel på samhällets ökade kontroll över barnens uppväxtvillkor.

Intresset för barn ökade, och likaså utvecklades kunskapen om hur man kunde behandla barns psykiska störningar. I Stockholm inrättades en rådgivningsbyrå för uppfostringsfrågor redan på tidigt 1920-tal och Ericastiftelsen började sin verksamhet 1934 (mer om detta finns att läsa i Mellanrummet nr 11).

Under 40-talet presenterades olika förslag till lösningar för att på sikt lösa de ökande svårigheterna med att ta sig an de barn och föräldrar som behövde samhällets stöd. Många socialpolitiska åtgärdsprogram såg dagens ljus. Resurserna behövde utökas, och under 50-talet stärktes t.ex. den psykiska barn- och ungdomsvården i hela landet.

Familjernas villkor förändras under 1940–70-talet. Under andra världskriget var många kvinnor ute i förvärvsarbete för att försörja familjen. De behövdes också i arbetslivet eftersom männen var inkallade. Efter kriget återgick kvinnorna/mammorna till hemmen och under 50-talet arbetade många mödrar hemma, åtminstone fram till att barnen började skolan.

Under 60-talet byggdes sedan daghemsverksamheten ut och alltfler barn kom att tillbringa sina dagar utanför hemmet och en del av deras fostran överfördes från föräldrarna till pedagoger och andra professionella fostrare. Föräldrar, framför allt mödrarna, slet med att utveckla både sitt yrkesliv och att räcka till som förälder. ”Kvalitetstid” med barnen blev ett mångdiskuterat begrepp. I takt med att kvinnorna i allt större utsträckning etablerade sig i yrkeslivet infördes reformer för att underlätta för den moderna tidens familjer. Föräldraledigheten förlängdes och antalet dagar för vård av sjukt barn utökades, liksom möjligheten att arbeta deltid under småbarnsåren.

Inom den psykiska barn- och ungdomsvården övergick rådgivningssamtal med mammor till att omfatta stöd för hela familjen. Familjeterapin utvecklades och pappor kom i allt större grad med i behandlingen när barnen hade det svårt. Begrepp som familjesystem, familjestrukturer och dysfunktionella samspelsmönster blev ofta fokus i behandlingen. Under 90-talet utvecklades metoder där samspelet mellan barn och föräldrar kom att stå i fokus. Ord som anknytning blev ett vedertaget begrepp och dess betydelse för ett barns psykiska mående blev allt mer uppmärksammat.

I takt med att neuropsykiatriska aspekter av barns problematik har fått en framträdande roll diskuteras numera behov för föräldrar att få hjälp med förhållningssätt till sina barn. Ibland ställs detta i ett motsatsförhållande till att söka förståelse för hur svårigheterna uppstått. Snabba lösningar och fokus på barnet, utan att relationerna och det sociala sammanhanget tas med, kan ibland bli en komplikation.

Idag kan man bo och leva under många betingelser, och frågan vad som är en familj ställs ofta på sin spets. Man kan vara gift, skild, särbo, delsbo eller ensamstående. I Stockholms innerstad fanns det, 2006, 54 % ensamstående (Svd, 2007). Många barn är i dagens samhälle länkade till ett eller flera familjesystem. Ord som plastförälder, bonusförälder och extrapappa/extramamma används. Ibland är man kanske inte länkad alls; ensamkommande flyktingbarn, barn som placerats i familjehem och inte har kontakt med sina biologiska föräldrar eller adoptivbarn, där någon anknytning inte hunnit komma till stånd. Barn som kommit till genom insemination kan vara länkade till den biologiska pappan eller inte känna sig länkade alls om inseminationen skett genom en okänd donator. Ibland har ett barns faderskap inte kunnat fastställas – hur är man då länkad?

Samtidigt tycks den allmänna trenden vara att barn ”måste få kosta”. Svenska barn är mer välekiperade än någonsin och barnaffärerna är fulladdade med allt som behövs för att barnen ska känna att de hänger med. De flesta föräldrar är mycket måna om att barnen ska passa in och offrar en hel del trots att de inte alltid har råd. Fattigdomen, framförallt bland ensamstående kvinnor med barn, ökar och många är de mammor som söker extra ekonomiska bidrag hos olika hjälporganisationer.

Under senare år har det blivit en kamp om småbarnsföräldrar hos de företag som söker välutbildad och kreativ personal. Företagen kan t.ex. i platsannonser locka med tilläggsförsäkringar för att inte den anställde ska förlora arbetsinkomst när han/hon går ned i arbetstid för att ta hand om barn (Svd, 2007).

I hemmen tycks jämställdhetsfrågan, bland barnfamiljer, ofta vara i fokus. I en nordisk undersökning framkom att de par som lättast kom överens om hushållsgöromål, var de som diskuterat och bråkat om uppgifterna. Det ledde till en jämnare arbetsfördelning. Däremot tycktes inte de föräldrar som delat på föräldraledigheten bli mer jämställda. Utbildningsnivå hade inte heller någon signifikant betydelse (Magnusson, 2006).

Många barnfamiljer lever dock under stress och påfrestningarna blir ibland stora. Runt om i landet finns idag ett hundratal familjecentraler där landstingsanställda och kommunala aktörer arbetar i samverkan. Flera olika yrkeskategorier, barnmorskor, socionomer och förskollärare arbetar under samma tak. Här kan stora vinster göras, framförallt vid tidig upptäckt av barn som är i behov av särskilt stöd. Många föräldrar tycks också uppskatta att det är ett enda ställe som man vänder sig till, oavsett orsak. Familjecentralen kan bli en viktig knutpunkt (Bing, 2005). I årsrapporten från barnombudsmannen Lena Nyberg, som i år fokuseras på barn under sex år, framkommer att den ökande psykiska ohälsan bland barn är ett allt större problem i samhället. Mer än var tredje barn knyter enligt Bos-rapporten inte an till sin mamma eller pappa under sitt första halvår i livet. Hon efterlyser ökade resurser till familjecentralerna (DN, 2007). Vikten av att ge information om vad stress kan ge för problem hos små barn blir tydligt, liksom vikten av att kunna erbjuda barnpsykologisk hjälp till spädbarn och deras föräldrar.

Föräldrar erbjuds idag kurser med syfte att komma till rätta med beteendeproblem hos barn eller tonåringar. Program, som t.ex. Komet, bygger på belöningssystem där gott beteende premieras medan dåligt markeras genom indragna utfästelser. Ordet, Timeout, har fått en ny betydelse genom tv-kanalernas Nannyprogram och kommuner och landstings storsatsning på föräldrautbildningar. Det intressanta med denna term, lånad från sportvärlden, är att den egentligen inte alls handlar om utvisning: ”Nu får du gå undan i ditt rum!” Tvärtom så innefattar termen i sitt ursprung en gemensam uppläggning av förändrade strategier för att lösa en problematisk situation. Det positiva med föräldrautbildningarna är att det lekfulla premieras och att nödvändigheten och glädjen i samvaron mellan barn och föräldrar lyfts fram. Samtidigt är BUP-mottagningarna, liksom familjerådgivningarna, nedringa av förtvivlade föräldrar som vill förstå varför problemen ser ut som de gör och hur de kan hjälpa till på bästa sätt. Barns agerande eller icke-agerande betyder något, liksom det som föräldrarna i sin kommunikation, med varandra och med barnet, uppvisar.

Vi har här ett nummer om föräldraskap och behandling. Det har inkommit många artiklar och det är glädjande att se att ämnet ständigt är högaktuellt.

Stefen Zlot, psykiater och blivande psykoanalytiker, Bern, berättar om den modell som utvecklats i Schweiz för arbete via tidsbegränsade konsultationer till föräldrar-barn med utgångspunkt från olika typer av föräldrakonflikter.

May Nilsson, socionom och leg. psykoterapeut, Ericastiftelsen, ger i sin artikel en inblick i psykoterapeutiskt arbete där samma terapeut möter såväl föräldern/-arna som barnet, en metod som blir allt vanligare.

Från Michigan, där psykoanalytikerna Jack Novick och Kerry Kelly Novick är verksamma, får Mellanrummets läsare en inblick i den ömsesidiga förändringsprocess som både föräldrar och tonåringar ska genomgå för att de ska kunna gå olika vägar i livet.

Eva Gunnarskog är socionom och leg. psykoterapeut vid Globens BUP i Stockholms läns landsting. Hon ger en beskrivning av ett gemensamt arbetssätt när man arbetar med föräldrar till ungdomar, inspirerat av makarna Novicks tankar.

Helena Vesterlund, leg. psykolog, leg. psykoterapeut vid Ericastiftelsen, har frågat föräldrar hur de själva beskriver sin egen kontakt med mottagningen då deras barn gått i individualpsykoterapi.

Margareta Linell, kurator vid Handens BUP Stockholms läns landsting, belyser föräldraterapeutens arbete med dess komplikationer. En inriktning som inte har klart uttalade mål inom barn- och ungdomspsykiatrin där patienten definieras som barnet man söker hjälp för.

Från Norge har vi fått en artikel av socionom Berit Senstad och Rune Johansen, barn- och ungdomspsykiater, som beskriver föräldrabehandlarens arbetssätt och hur man kan mäta föräldrars osäkerhet och sårbarhet, när man behöver hjälp för sitt barn.

Sari Granström, överläkare och leg. psykoterapeut vid Ericastiftelsen, har läst en ny finsk bok om barn- och ungdomspsykoterapi. Hon ger en sammanställning av ett kapitel, av psykologen och psykoterapeuten Marja Schulman, som fokuserar på arbete med föräldrar.

Från Hallunda BUP, Stockholms läns landsting, berättar Eva Brick, Carina Löfberg och Sevil Bremer i en intervju om arbete över kulturgränser och hur arbetet i en invandrartät förort förändrats under senare år.

Från Neu-Ulm, Tyskland berättar psykiatrikern och psykoanalytikern Ute Auhagen om den psykologiska betydelsen av insemination. Medan de tekniska landvinningarna varit enorma under senare år, så har ingen motsvarande satsning ägnats vidden av föräldrars, och än mindre barnens, upplevelser.

Mellanrummet har också fått möjligheten att träffa Familjesociala mottagningen, som arbetar med gravida kvinnor som alla är HIV-infekterade. I en intervju berättar överläkaren och gynekologen Susanne Lindgren samt barnmorskorna Ann-Britt Hjelm, och Inger Ekman, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge, om sitt arbete med gravida kvinnor som lever med denna diagnos och hur vetskap om infektionen kan påverka den övriga familjen.

Mikael Nilsson, socionom och leg. psykoterapeut, Linköpings kommun, ger oss en inblick i det mycket efterfrågade Kometprogrammet, som alltmer sprids i bl.a. kommuner.

Britta Blomberg, leg. psykolog och leg. psykoterapeut vid Ericastiftelsen och tillika redaktionsmedlem, har sett några Nannyprogram och ger lite infallsvinklar på detta fenomen.

Kristina Berglund Fries är aukt. socionom och leg. psykoterapeut vid Ericastiftelsen. Hon berättar om kontinuerliga fördjupningsseminarier för föräldraterapeuter som ges därifrån.

Som vanligt har vi också en uppdaterad litteraturlista i ämnet, samt referat från en konferens i Frances Tustins anda om autism. Vi önskar Er alla en stimulerande läsning om det mångfacetterade arbete som möten med föräldrar kan innefatta.

Referenser

Bing, V. (2005). Föräldrastöd och samverkan. Familjecentralen i ett folkhälsoperspektiv. Stockholm: Gothia förlag.

Klara, färdiga, gå. Barnombudsmannens årsrapport 2006. www.barnombudsmannen.se

Magnusson, E. (2006). Hon, han och hemmet. Genuspsykologiska perspektiv på vardagslivet i nordiska barnfamiljer. Stockholm: Natur och Kultur.

Mellanrummet nr 11 (2004). Historik och framtid.

Dagens Nyheter, 2007-03-21.

PBU Jubilerar, tidning till PBU:s 50-årsjubileum 1983.

Rudstedt, S. (Red.). (1995). Som i en annan värld. Stockholm: Omsorgsnämnden.

Svenska Dagbladet, 2007-02-04 och 2007-03-1.

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster