|
Nr 17. 2007 sid. 166–172
|
|
|
För mig som svensk besökare, med ytterst begränsade erfarenheter av levnadsvillkoren i den s.k. tredje världen, var det framförallt den utbredda och synliga fattigdomen som gjorde mycket starkt intryck. I Addis Abeba lever många människor på gatan, utan skydd och de bekvämligheter som även ett enkelt hem kan erbjuda. Till och med barn och många uppenbart allvarligt sjuka personer sover, äter, vilar, leker och tillbringar sina liv under bar himmel i denna livfulla storstad. Det är en stad och ett land med stora behov av hjälpinsatser från andra länder. Rädda Barnen i världen består av 28 fristående organisationer och det innebär att man arbetar enligt olika principer beroende på vilka policybeslut respektive organisation fattat. Svenska Rädda Barnen koncentrerar sina insatser till att stödja lokalt förankrade verksamheter och projekt som syftar till att stärka barnens ställning inom angelägna områden. Där arbetar Alemtsehay Mulat och Hans Lind från svenska Rädda Barnen i Addis Abeba. De guidar och delar med sig av erfarenheter under den dag vi besöker två intressanta projekt som organisationen stödjer. De aktuella projekten syftar särskilt till att hjälpa barn som varit utsatta för övergrepp. Federal First Instance courtVi inleder med att träffa Desalegn Berhe, president för Federal First Instance Court, som är den domstol som handlägger ärenden i Addis Abeba-regionen. Han berättar om hur domstolen strävar efter att ha ett barnperspektiv i förhållande till både offer och förövare i rättsprocessen. Varje år är barn inblandade i 2340 fall av brottslighet, där stöld är det vanligaste brottet. Barn som är 15–18 år gamla döms till mildare straff än vuxna. De får i regel ett straff, inte vård. Yngre barn, 9–15-åringar, döms oftare till vård, böter och placering på någon form av institution för barn. När vi ber om ett exempel på straff för något brott nämner Desalegn Berhe att det är normalt att en vuxen döms till 25 års fängelse för våld mot barn. Vid brott där barn är förövare har domaren i regel inte någon annan information om barnet än vilket brott det rör sig om. Domstolen vill ändra på det och nyligen har man börjat anlita socialarbetare som inhämtar information om barnets sociala situation från bl.a. skola och familj. Det pågår ett arbete med en handbok, där Rädda Barnen bistår rätten i att utarbeta riktlinjer för detta arbete. En anpassning till barnen som genomförts i domstolen är att det finns lekrum där barn som besöker domstolen med någon förälder kan vistas och slippa ta del av vad föräldern är med om i domstolen. Det finns också möjlighet för kvinnor och barn att vistas i ett separat väntrum där det går att byta blöjor och sitta avskilt från övriga besökare i domstolen. Det vanliga väntrummet ligger helt oskyddat – utomhus – och saknar lämpliga utrymmen för barn. Domstolen – framtidsplanerEn vision rättens president har är att skapa en egen division för unga, där man specialiserar sig på frågor där barn är inblandade i brott. Till denna division skulle då socialarbetare rekryteras. Om socialarbetare över huvudtaget används för närvarande kommer de i regel efter bidrag från utländska hjälporganisationer. Man strävar efter att skapa en struktur för hur unga skall bemötas i rättssystemet. Lokalt vid denna domstol har man en s.k. ”victim friendly bench” som alltid skall användas vid brott mot barn. Det innebär att barnet slipper träffa förövaren vid rättegången. Det är ett system man redan infört vid denna domstol och hoppas att man skall kunna sprida vidare till fler regioner i landet. Från domstolen efterfrågar man stöd och råd från andra länder gällande hur man kan utveckla rättssystemet på ett sätt som innebär en bättre anpassning till barns behov. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
