|
Nr 20 2009 sid. 26–38
|
|
|
Flickan Lovisa föddes i graviditetsvecka 32, någon gång på 70-talet. Föräldrarna var unga, båda drygt 20 år gamla, och Lovisa var deras första barn. Lovisa vårdades under sina första sex levnadsveckor på en neonatalavdelning dit föräldrarna endast fick komma på bestämda besökstider. Två veckor efter förlossningen kände modern att hon inte längre stod ut med att vara separerad från sin dotter och gick till sjukhuset utanför de planerade besökstiderna. Dagen därpå kallades hon in till avdelningsföreståndarinnan och påmindes om avdelningens rutiner och tider. Om modern inte kunde rätta sig efter dessa så hotades hon med att inte få träffa dottern alls så länge hon befann sig på neonatal-avdelningen. Lovisa skrevs slutligen ut från sjukhuset, men insjuknade kort därefter åter. Modern tog då följaktligen kontakt med avdelningen för att åter överlåta omvårdnaden av dottern till sjukvården. Helena blev mycket förvånad över beskedet att hon, som barnets mamma, förväntades ta hand om dottern själv när hon var sjuk. Först då insåg hon att hon var mamma och sin betydelse för barnet. Mycket har ändrats inom neonatalvården i Sverige sedan dess. Olika vårdfilosofier som NIDCAP, samvård och ”känguru-vård” (eller hud-mot-hudvård som det också kallas) försöker på olika sätt att tidigt engagera föräldrarna i vården av de mycket små, och ofta mycket sjuka, barnen. De nya vårdformerna har inneburit ett paradigmskifte i synen på föräldrarnas roll. En vanlig kommentar på en neonatalavdelning för så kort tid som tio år sedan var till exempel: ”Snart går mamma hem för natten, då kan vi äntligen börja arbeta och ägna oss åt barnet”. Eller: ”Vad underbart det här jobbet är! Och ännu bättre vore det om man slapp föräldrarna”. Sjukvårdspersonalens kommentarer ger en antydan om den kraft som utvecklas när förälder och barn får vara tillsammans. Tyvärr har vi först på senare år förstått att denna kraft finns på samma sätt även när barnet är fött mycket för tidigt och föräldrarna är oförberedda på sitt föräldrarskap. Neonatalogins rollLångt ifrån alla för tidigt födda barn i Sverige får bo tillsammans med sin föräldrar från första stund. På de flesta neonatalavdelningarna finns idag någon form av familjevård, vilket innebär att barn och föräldrar bor tillsammans de sista dygnen före utskrivningen. Fortfarande är det standard på de flesta förlossnings- och neonatalenheterna att modern vårdas på en BB-avdelning efter förlossningen, även om hennes nyfödda barn behöver vårdas på en neonatalavdelning. I realiteten innebär detta att mor och barn separeras ifrån varandra en stor del av dygnets timmar.
...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
