|
Nr 22 2010 |
|
|
År 2007 kom Christina Renlunds bok Doktorn kunde inte riktigt laga mig. I den berättar hon om sina erfarenheter av att möta barn med en kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning. Det är barn som känner sig annorlunda, har krångliga tankar, inte kan gå eller se. I den boken betonar hon betydelsen av att dessa barn får uttrycka känslor och existentiella funderingar som vuxna många gånger värjer sig emot. Barnen behöver hjälp att finna psykologiska verktyg för att bemästra sin, många gånger, svåra livssituation. Christina ger här många vinjetter och berättelser från terapier, som visar hur hon hjälper barnen att själva upptäcka nya mer psykologiskt hållbara förhållningssätt. I boken Litet syskon – Om att vara liten och ha en syster eller bror med sjukdom eller funktionsnedsättning som kom ut 2009, Gothia Förlag Stockholm, går hon vidare och berättar hur tillvaron kan te sig för yngre syskon till en bror eller syster som inte är som andra barn. Boken vänder sig till alla som är intresserade av små barns psykiska välbefinnande. Christina ger många idéer om hur man kan samtala med små barn som lever i en ansträngd familjesituation. I boken väver hon samman sina mångåriga erfarenheter med syskons och föräldrars berättelser om livet i sina familjer, där tillvaron domineras av de extra omsorgsbehov ett sjukt barn har. Syskonen som kommer till tals i boken är mellan 2 och 6 år. De berättar om sina försök att bemästra sin situation. Deras föräldrar, som redan har kontakt med habiliteringen för sitt funktionshindrade barn, har bett Christina om hjälp även för syskonen. Hemma eller i skolan har de börjat visa symtom som tyder på att de inte mår bra. Christina beskriver hur hon ofta ser att rollen av att vara ett friskt syskon kan vara nog så tung att bära. Svårigheter att hantera känslor av tabu, frustration, skam, skuld och avundsjuka leder till att syskonen inte mår bra. De vill inte belasta sina redan ansträngda föräldrar, de är snara att ta ansvar och försvara sin bror eller syster från dumma kommentarer och lider av att dessa blir uttittade. Christina känner starkt för de funktionshindrade barnen, men även för deras friska syskon vilkas behov hon menar behöver bli mer uppmärksammade. Hon berättar i Litet syskon hur hon hjälper syskonen att uttrycka sina tankar, känslor och frågor över både sin egen och syskonets situation. Hur det är nu och hur det kan komma att bli i framtiden. De små syskonen behöver också få kunskap om varför det är som det är med deras bror eller syster. Boken genomsyras av Christinas varma inkännande och hennes trygga ramar runt samtal som handlar om det allra svåraste. Hon väjer inte för några frågor och det uppfattar även de minsta barnen. Boken visar tydligt hur syskonens identitet och självkänsla stärks genom att de och föräldrarna får hjälp att våga börja prata med varandra om det funktionshindrade barnet och vad det medför för syskonet. Det är ett mycket lovvärt initiativ av Christina Renlund att lyfta fram den här syskongruppen. Hon visar tydligt och konkret hur relativt små men välriktade psykologiska insatser får stor betydelse för syskonens framtida välbefinnande. Litet syskon är en inspirationskälla inför samtal med små barn som har en ansträngd familjesituation. Elisabeth Cleve
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
