|
Nr 8. 2003 sid. 119–123
|
|
|
Uppföljande bedömningarPå Sollentuna BUP har vi under åren 2000-2002 genomfört utvärderingar med WISC-III av sju längre barnterapier. Ursprunget till våra utvärderingar var att ett barn som stod i begrepp att avsluta sin terapi, som en del i den fortsatta planeringen, behövde begåvningsbedömas. I samband med att det var aktuellt att avsluta flera långa terapier, väcktes tanken att vi borde göra någon form av uppföljande bedömning även på dem. Beslutet om att starta längre barnterapier fattas alltid utifrån en utförlig psykologutredning, vilket gjorde att det fanns färdiga bedömningar att utgå ifrån. Dessa låg till grund för besluten om terapi, som vi kunde följa upp genom att göra om ett eller flera av testen. Samtliga barn var bedömda med WISC-III eller WPPSI och det föll sig därför naturligt att följa upp med WISC, eftersom barnen blivit äldre under tiden terapin pågått. Syftet med den uppföljande bedömningen var både att få ett mätinstrument för att kunna diskutera förändring, men också för att flera av barnen behövde en aktuell begåvningsbedömning från mottagningen med sig ut i sin nuvarande livssituation. Sammanlagt testade vi sju barn med WISC-III och i ett fall även med Rorschach. Den gemensamma nämnaren för de sju barnen var att samtliga gått i långa (mellan två och fyra år) behandlingar. Arbetet med att sammanställa utvärderingarna, samt att i ett fall göra en djupare analys av sambandet mellan förändring i begåvningsprofil och den psykoterapeutiska processen, pågår för närvarande. Arbetet kommer att presenteras i en FOU-rapport, vid BUP inom Stockholm läns landsting. I den här artikeln görs en kort reflektion över WISC-III som utvärderingsinstrument. Därefter ges några exempel på den typ av resonemang som bedömningarna gett upphov till. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
