|
Nr 9. 2003 sid. 44–48
|
|
|
Trauma och psykoterapi Problemet med att nå de gravt kontaktstörda barnen och deras familjer är stort inom BUP-verksamheterna. Vid BUP-kliniken i Eskilstuna mötte man under många år barn med grava kontaktstörningar där gängse behandlingsmetoder inte var tillämpbara. Alla barn som ingått i den grupp som rapporten bygger på har haft mycket stora svårigheter att fungera i gruppsammanhang t.ex. på daghemmen. Genom att erbjuda barnen gruppsykoterapi avsåg man att skapa ett behandlingsutrymme, som skulle ge dem möjligheter till personlighetsutveckling och en bearbetning tillsammans med andra barn av de traumatiska upplevelser de gått igenom i sina ursprungsfamiljer. Parallellt med detta erbjöds de vuxna som fanns runt barnet stöd i deras strävan att hjälpa barnet (bl.a. genom Marte Meo-metod). I Eskilstuna har man varit angelägen att ge barnen denna hjälp innan de började skolan, där så mycket av aktiviteterna bygger på att barn kan fungera i grupp. Den grupp man startade riktade sig mot barn som bevittnat eller utsatts för våld inom familjen. Eeva Tolvanen ger många givande referenser till litteraturen som visar på behandling av traumatiserade barn. Hon lämnar också gripande vinjetter från barnen där de själva beskriver sina traumatiska upplevelser vilket gör rapporten lättläst, om än med ett mycket sorgligt innehåll. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
