Nr 1. 1999 sid. 43–49
|
Nr 1. 1999 sid. 43–49
Dansterapi som alternativ
behandling i barnpsykoterapi:
|
|
|
Idag utsätts allt fler barn för allvarliga traumatiska upplevelser. Det kan gälla förlust av någon som står barnet nära, allvarlig sjukdom som innebär att barnet hamnar på sjukhus under en längre period, föräldrars uppslitande skilsmässa men också olika former av över- grepp. Flyktingbarn som kommer till Sverige från krigshärjade länder bär på upplevelser som måste förträngas om barnet ska orka leva vidare. Ett trauma kan bli en del av personligheten med allvarlig känslomässig störning som följd. Många av dessa barn har tappat livslusten och förmågan att leka. Dans och rörelse kan vara ett sätt att väcka rörelseglädjen, hitta tillbaka till det spontana skrattet och lusten att leka. Det har en hälsobringande verkan. I dans och rörelselek blir barnet friare och får större tillgång till sin fantasi. Då sinnena öppnas kommer man åt känslan och kroppen får mer liv.
På skilda håll i världen används dansterapi som behandlingsform för barn med olika slag av fysiska och psykiska handikapp. En stor målgrupp är de barn som har svåra tidiga känslomässiga störningar och grava kontaktproblem. Många dansterapeuter arbetar också med barn som har autism eller autismliknande störningar. Målet blir att försöka nå barnet för att bryta dess isolering i för- hållande till andra människor och till omvärlden. För barn som inte har ett kommunikativt språk kan dansen och rörelsen bli ett sätt att uttrycka sig. I dansterapi blir den kreativa kravlösa leken och den fria dansen en brygga mellan inre och yttre, mellan fantasi och verklighet, med Winnicotts ord det mellanområde där den läkande processen kan äga rum (Winnicott, 1981). Barnens problem yttrar sig både på det fysiska och det psykiska planet. Det tar den dansterapeutiska behandlingen fasta på när man utgår från att kropp och själ ständigt samverkar.
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
