Nr 1. 1999 sid. 56–57 

Intervju med Anna Margarida Chagas Bovet
och Anna Maria Lanza

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

En fläkt av Italien kom till Stockholm några mörka novemberdagar förra året då psykolog Anna Margarida Chagas Bovet och barnpsykiater Anna Maria Lanza, båda barn- och ungdomspsykoterapeuter, gästade Ericastiftelsen för att hålla seminarier och ge barnpsykoterapihandledning. Vi hade förmånen till en liten extra pratstund kring psykoterapi och psykosomatik i synnerhet. Sedan ett par år tillbaka finns ett väl etablerat samarbete mellan Ericastiftelsen och lstituto di Neuropsichiatria Infantile vid Roms universitet, La Sapienza, dit både Lanza och Bovet är knutna. Vid kliniken bedrivs, förutom sedvanliga psykoterapeutiska arbete, utbildning av barn- och ungdomspsykoterapeuter. Utbildningen startade 1976 med starka influenser av den oberoende brittiska skolan. D.W. Winnicott, Frances Tustin och Christoffer Bollas är viktiga inspiratörer för den idag fyraåriga utbildningen. I Rom finns två föreningar för barn- och ungdomspsykoterapeuter. Den ena av dessa, har en Winnicottiansk inriktning den andra en mer Kleiniansk. Föreningarna ger gemensamt ut en tidskrift med namnet "Richard e Piggle". Namnet har sitt ursprung från en av Melanie Kleins mer kända barnanalyser, arbetet med Richard, medan "Piggle" härstammar från Winnicotts arbete med "Pyret".

Lanza och Bovet har speciellt intresserat sig för arbete med barn och föräldrar där barnet har psykosomatiska svårigheter. De har sedan 1984 följt ett stort antal barn med sådana problem. Erfarenheterna från verksamheten med barnen och deras föräldrar har publicerats i en nyutkommen bok med titeln "Corpo Mente". Boken är tyvärr ännu ej översatt till engelska men för den som är intresserad av Lanzas och Bovets tankegångar finns en rad "papers" att tillgå. Några av dessa finns att beställa från Ericastiftelsen, Stockholm.

Det som Lanza och Bovet speciellt lyfter fram, vid kontakt med barn med psyko- somatiska problem, är att det ofta tar lång tid innan ett egentligt psykoterapeutisk arbete kan komma igång. Därför är det inte meningsfullt att forcera fram terapin och träffa barnet intensivt. Det är oftast det långsiktiga arbetet, med en frekvens av en gång i veckan, som blir verkningsfullt.

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster