|
Nr 1. 1999 sid. 88–90Högskoleverkets prövning av examensrätten
|
|
|
Socialstyrelsen har sedan 1985 utfärdat legitimation som psykoterapeut vilken inkluderar egen terapi. De villkor som gällt från 1985 fram till i år är psykoterapeutexamen. Legitimation har kunnat meddelas även till "den som visar att han på annat sätt förvärvat motsvarande kompetens". Men här har en förändring skett i och med de behörighets- och legitimationsregler som trädde i kraft den 1 januari 1999 i samband med att den nya lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område infördes. Framöver gäller enbart psykoterapeutexamen som villkor för legitimation och den tidigare "motsvarandebedömning" som utförts av Socialstyrelsen utgår. Psykoterapeutexamen ges för närvarande vid Lunds, Göteborgs, Stockholms (Karolinska Institutet) och Umeå universitet samt vid Ericastiftelsen. Göteborgs universitet har nyligen erhållit sin examensrätt medan Uppsala universitet har examensrätt men ännu ingen psykoterapeututbildning. När det gäller utbildningen vid Lunds universitet kommer den trots många protester att läggas ner på grund av brist på pengar, men den nu pågående utbildningen kommer dock att slutföras planenligt. De utbildningar som tidigare givit legitimation som psykoterapeut (utfärdad av Socialstyrelsen) räcker sålunda inte längre. Det innebär att många av dessa utbildningsanordnare har bestämt sig för att ansöka om rätt att utfärda examen som psykoterapeut. Fortfarande gäller att Socialstyrelsen utfärdar legitimationen, men för att få ut sin legitimation krävs alltså psykoterapeutexamen. Övergångsbestämmelser finns för de som påbörjat sin utbildning före 1 juli 1998 och som avslutar denna senast 31 december 2001. Ett viktigt, men komplicerat, område som legat utanför sakkunniggruppens uppdrag, är de psykoterapiutbildningar som anordnas av olika landsting runt om i Sverige. Enligt Högskoleverket kan ett landsting inte bedriva högskoleutbildning, varför dessa utbildningar nu måste hitta andra lösningar. Hur detta ska gå till är än så länge oklart. ExamensrättprövningarPå uppdrag av Utbildningsdepartementet prövade Högskoleverket under verksamhetsåret 1998-99 ansökningar från tio enskilda utbildningsanordnare som ansökt om rätt att utfärda psykoterapeutexamen. Under året inkom ytterligare några ansökningar, som kommer att prövas snarast möjligt. För att biträda Högskoleverket med examensrättsprövningarna anlitades en grupp sakkunniga. Gruppen bestod av professor Marianne Cederblad, avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri, Lunds universitet, professor Siv Boalt Boëthius, Ericastiftelsen, Stockholm, verksamhetschef Olav Bengtsson, Barn- och Ungdomspsykiatriska kliniken, Norrlands universitetssjukhus, Umeå samt docent Bo Sigrell, Institutionen för psykoterapi, Karolinska Institutet, Stockholm. Marianne Cederblad var ordförande i gruppen och projektansvarig. lréne Häggström, Högskoleverket var gruppens sekreterare. En referensgrupp bestående av docent Ingegerd Bäcklund, Uppsala samt leg. psykolog/ psykoterapeut Ene Berglin, Socialstyrelsen, deltog i gruppens arbete. De sakkunniga utgick i sin bedömning från de kriterier för bedömning av examensrätt som etablerats i samband med tidigare examensrättsprövningar. Stor vikt lades vid integreringen av teori och klinisk praktik och framför allt vid handledningen under utbildningen. De sakkunniga ansåg att den utgör själva kärnverksamheten och att den i sin tur avgör hur den teoretiska kunskapen kan förankras i den kliniska tillämpningen. Av de elva kriterier som arbetsgruppen formulerade gavs fyra större tyngd än de övriga. Dessa var:
Övriga kriterier var: Utvärdering och kvalitetssäkring, Samarbete med andra organisationer och forskningsanknytning, Internationalisering, Studerandemedverkan, Ekonomi och styrelse, Infrastruktur samt Kritisk och kreativ miljö. För den som vill veta mer om kriterierna och utredningen hänvisas till Högskoleverkets hemsida, www.hsv.se. De sakkunnigas yttrande överlämnades till regeringen den 1 juni 1999.Högskoleverket anslöt sig till sakkunniggruppens förslag, vilket innebar att ingen av ansökningarna godkändes vid denna prövning. Men för tre av utbildningsanordnarna, där gruppen bedömde att det endast behövdes mindre förändringar, gavs möjlighet till kompletteringar och/eller förändringar inom sex månader. Detta gäller Stockholms akademi för psykoterapeututbildning (SAPU), S:t Lukas treåriga utbildning och Svenska institutet för kognitiv psykoterapi. För resterande utbildningar föreslår de sakkunniga avslag vid denna prövning, men med möjlighet att ansöka om förnyad prövning tidigast ett år efter det att Högskoleverket avgivit sitt yttrande. Högskoleverket föreslår också i sitt yttrande att de studerande som nu går en utbildning skall fä dispens för bedömning för psykoterapeutlegitimation i enlighet med vad som tillämpas av Socialstyrelsen. ReflektionerEn första reflektion gäller reaktionerna på de prövningar som gjorts och vilka för- ändringar de kan komma att innebära. Min erfarenhet hitintills är att många kliniker anser det är bra att antagningsbestämmelserna stramas åt, med krav på en bred erfarenhet av psykiatriskt arbete och kunskap om olika behandlings- inriktningar. Den breda kunskap som ges inom ramen för en grundläggande psykoterapiutbildning behövs innan man går vidare med en mer specialiserad inriktning. För att längre sammanhållna utbildningar ska få examensrätt måste dessa moment läggas in i utbildningen. Likaså uppfattar jag att det finns ett starkt stöd för betonandet av handledningsmomentet och vikten av att inte bara ha grupphandledning utan också individualhandledning speciellt på en individualterapiutbildning. En annan reflektion rör de utbildningsanordnare som redan sökt men ännu inte prövats, och de som avser att söka och hur prövningarna kommer att te sig framöver. Vår förhoppning inom sakkunniggruppen är att de kriterier vi tagit fram ska kunna vara till hjälp både för de som planerar och de som går olika utbildningar. Det är viktigt att både lärare, handledare och studerande ställer krav på "sin" utbildning och där kan kriterierna vara till nytta. Sammanfattningsvis anser jag att det har varit både givande och lärorikt att medverka i denna utredning även om det tagit tid, inte minst inläsningen av ett omfattande och ofta svårgenomträngligt material. Platsbesöken på olika orter i Sverige har varit stimulerande och det har varit värdefullt att träffa utbildningsansvariga, lärare, handledare och studerande och att ta del av deras tankar och erfarenheter. Genom diskussionerna i gruppen tycker jag också att vi har fått en fördjupad förståelse för behovet av psykoterapiutbildningar med olika inriktningar. Jag tycker också att vi fått en bättre kunskap om vad som utmärker en bra utbildning, vilket är viktigt inte minst med tanke på vårt internationella samarbete inom EFPP och andra organisationer Siv Boalt Boëthius
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
