|
Nr 10. 2004 sid. 10–27
|
|
|
Redan under ett litet barns första levnadsmånader utsätts det för starka känslor av förlust. Detta sker såväl vid avvänjningen som när mamman kanske börjar arbeta igen. Många barn får också ett litet småsyskon och kan uppfatta det som att mamman föredrar den lilla. Den problematik som kan uppstå i sådana sammanhang är något som följer oss människor livet igenom. Det sätt på vilket psykisk smärta kan upplevas av spädbarnet och mamman kan få djupgående konsekvenser för den fortsatta personlighetsutvecklingen. Efterhand förändras dock i allmänhet den psykiska smärta som separationer inneburit. Den modifieras för de flesta mödrar och barn. Under adolescensen sker en kraftig förändring och utveckling både emotionellt och psykiskt. Tonåringen står inför att skapa ett nytt avstånd gentemot sina föräldrar och konfronteras därigenom återigen med upplevelser av separation och förlust. Sexuella impulser och olösta aggressiva känslor av oidipal natur väcks på nytt. Jonathan, som är den unge man som den här berättelsen handlar om, kände sig varken "hållen" eller "containad" under sin barndom. Under adolescensen ledde därför varje situation, som påminde honom om förändring, till att han konfronterades med primitiva känslor av skräck. Denna skräck kunde han bara hantera genom att framkalla perverterad spänning och upphetsning. Detta beteende kom att bli till ett mönster som präglade hela hans liv. Den psykiater som remitterade Jonathan till mig beskrev honom som en intelligent pojke, schizoid, megaloman och med missbruksproblem. Jag träffade honom för några bedömningssamtal. Han var då en lång, kraftfull 19-årig ung man med häst-svans, klädd i säckiga jeans och smutsig T-shirt. En lång stund efter det att han lämnat rummet fanns där kvar en stank av smutsiga kläder. Med uttryckslöst ansikte, entonig röst och enkla meningar berättade han om sitt liv. Han brukade nästan alltid vara hemma i sitt ostädade rum där golvet var täckt av skräp. Han drogade, söp sig full, läste porrtidningar och lyssnade på våldsam rap-musik. Hans tankar var mestadels sysselsatta med hur han skulle få tag på sin dagliga dos av droger, varvade med föreställningar om sexscener mellan män och kvinnor. Han fantiserade också om hur han skulle hämnas på dem som hade varit ojusta mot honom. Jonathan hade en flickvän som han hade kontakt med varje kväll. Han stod inte ut med att de inte träffades. Samtidigt som han var upptagen av att fundera ut hur han skulle bli av med henne kände han, att om han förlorade henne så skulle det vara lika med döden för honom. Hon verkade vara en mjuk och trevlig flicka, som han drog in i udda sexaktiviteter. Han band henne, och när han hade sex med henne fantiserade han om hur hon var ihop med en annan man. Om kvällarna brukade Jonathan gå ut med kompisar. Ibland ägnade de sig åt att förstöra och vandalisera. Detta skedde ofta när han led av stark ångest med många paranoida inslag. När han drogade blev ångesten än värre. Han var mycket aggressiv och levde hela tiden i skräck för andras aggressivitet. I gänget betraktades han som en ledare trots rädsla och oförmåga att uttrycka sina tankar när de träffades. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Hélène
Dubinsky kommer ursprungligen från Belgien. Hon har sin
psykoterapeututbildning vid Tavistock Clinic i London där hon arbetar
inom Adolescent Department. Hon tar även emot patienter i privatpraktik
och har skrivit många intressanta artiklar genom åren. I den artikel
vi här får ta del av, berättar hon om en ung man med
borderlineproblematik. Vi får följa hans långa kamp i psykoterapin
och i det verkliga livet mot det utagerande beteende som styr honom. Av
sekretess skäl har vissa uppgifter utelämnats. Artikeln har också
publicerats i den franska tidskriften Journal de la Psychoanalyse de
l'enfant.
