Nr 10.  2004 sid. 110–115

ATT ARBETA MED SYMBOLDRAMA
EFTER SEXUELLA ÖVERGREPP, PTSD
OCH DISSOCIATION

Doris Nilsson

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

I artikeln beskrivs arbetet med symboldrama på BUP-Elefanten, en specialenhet vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping, som tar emot barn och ungdomar som varit utsatta för sexuella övergrepp och/eller fysisk misshandel. Doris Nilsson, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, arbetar sedan 1995 vid BUP-Elefanten.

   Erfarenheten att ha varit sexuellt utnyttjad skapar oftast ett trauma. En definition på trauma är "An inescapably stressful event that overhelms people's existing coping mechanisms" (van der Kolk, 1996). De vanligaste symptomen efter sexuella övergrepp är sexualiserat beteende och posttraumatisk stress (PTSD). Ett av symptomen vid PTSD kan vara dissociation som är en försvarshållning, ibland användbar vid sexuella övergrepp, men som senare i livet kan få förödande konsekvenser. Vid BUP-Elefanten i Linköping arbetar man med barn och ungdomar som blivit sexuellt utnyttjade. Symboldrama har visat sig vara en användbar metod vid bearbetandet av sexuella övergrepp.

Symboldrama

   Symboldrama är en djuppsykologisk psykoterapimetod som funnits i Sverige sedan mitten av 1970-talet. Patienten arbetar under terapeutens ledning med inre bilder och vakendrömmar. Ursprungligen kommer symboldrama från Tyskland där metoden utvecklades i början av 1950-talet av den nu framlidne professorn i psykiatri Hans Carl Leuner. Metoden har sedan vidareutvecklats och spridits över Europa. Symboldrama har många likheter med andra psykoterapimetoder där dagdrömmar och visualisering är framträdande, såsom exempelvis Guided Affective Daydream i USA och Storbritannien samt Rève Éveillé i Frankrike.

Kort om hur symboldrama går till

   Klienten får sitta i en bekväm fåtölj eller ligga på en brits, vill man kan man få ha en pläd ovanpå sig. Därefter induceras någon form av avslappning. Terapeuten sitter på en stol vid sidan av klientens huvud. När avslappningen är genomförd ber man klienten förbereda sig för att dagdrömma och denne får därefter förslag på att försöka se vissa specifika motiv. Motiven kan indelas i grund-, mellan- och övre nivå, där grundmotiven används i inledningen av terapin och är fasta men ger patienten stor frihet att utforma sin bild. De andra nivåerna av motiven kan betraktas som smalare och leder in på begränsade problemområden samtidigt som det finns motiv där den fria associationen tas till vara. Terapeuten följer sedan i dialogform vad klienten ser under sitt drama. Mot slutet får bilden sakta tona bort. Ett drama kan ta mellan 20–30 minuter. Klienten ombeds berätta om de första infallen om vad dramat kan ha för betydelse för henne/honom. Möjligheten ges sedan till att ytterligare bearbeta problematiken genom att måla dramat eller någon del av det. Erfarenheten säger att det är lämpligt att låta tonåringar måla medan de fortfarande är kvar i terapirummet medan vuxna kan måla hemma. Vid symboldrama såväl som vid andra psykoterapimetoder är det viktigt med arbetsalliansen, trygg relation till terapeuten och trygga terapeutiska ramar. Rekommenderad läsning för en mer utförlig beskrivning är "Symboldrama" av Erbehard Wilke (1997).

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster