Nr 10. 2004 sid. 120–136
|
Nr 10. 2004 sid. 120–136
SAMTAL OCH FORSKNINGLeif Lindahl |
|
|
Samtal är något mer än det innehåll de har och de ämnen de berör. De är också ett medel att skapa reflektion, insikt och förväntan. Jag försöker här visa att de kan vara en forskning i vad det är att förstå, att vara på gränsen till något och att förändras. De följer ett syfte och har en stabilitet – metod och struktur – som går att kommunicera, inte bara till andra forskare, som en form av vetenskaplighet. Också patienten, som den forskare som kanske ska bli, är och blir intresserad av en kommunikation om det gemensamma i mötet, av det som skapar samarbete, arbete med sig själv, tillsammans med en annan människa. Det finns några viktiga hänsyn som hör till det professionella samtalet, som skiljer ut det från andra former av samtal, och ger dem en annan uppgift eller inriktning. De kan komma att tillämpas som, och fungera som, behandlande om man tänker igenom något av samtalens "process och gränser". Förhållningssätt och ram; principer och ordning; här kommer detta att benämnas "metod och struktur", och meningen är att ge en tydlighet åt en situation som innebär otydlighet. Samtal är något så allmänt och har en betydelse av så mycket i olika sammanhang. Det spelar sin roll i så många situationer att vi inte tänker på dess egen "essens" (som är undflyende och svår att infånga) och inte på samtalskunnande som ett eget ämne. Det finns många sorters samtal och ännu fler användningar av dem. När man tänker på vad som är samtal, fastnar man lätt i tekniska moduler och beräkningar. Alternativt faller man undan för olika slags inflytanden från andra håll, kanske pedagogiska, medicinska, administrativa, sociala eller underhållande. Kan vi inte fånga något av behandlingssamtalens egen karaktär, finner vi inte – eller förlorar vi – ett språk för det, som lyfter fram dess egenart, dess arbete, väsen och värde. Det kan behöva sägas att jag som psykoterapeut, med samtal som inriktning, (samtalsterapeut i 30 år) inte har några stora och slående resultat att falla tillbaka på för mina argument. Men jag har sysslat med något som varit levande och intressant för mig. Finge jag göra om något, är det oftast att göra mer av samma slags sak, att få lov att bedriva samtalen intensivare, tätare, under längre tid och tydligare. Vad "tydlig" kan innebära, leder till en diskussion av psykoterapisamtalens metod och struktur. En ung man 18 årD hade just börjat sin terapi. Här följer lite av materialet från de första sessionerna. D hade under några år, fram till sin studentexamen, blivit allt mer deprimerad. Till sist blev han mycket rädd för den inre ensamhet han kände och den grad av fientlighet han själv visade mot omvärlden. Ingen förstod honom. Han funderade mycket på att ta sitt liv, eller hur det skulle vara att inte leva. Inga av de vuxna grep in i hans liv, trots de störande händelser som han berättade om. Mobbning hade tillhört hans vardag och sexuella trakasserier fanns i hans historia. En inledande diagnos var den att hans relation till andra, liksom till sig själv, var outvecklad. Den bild han hade av sig själv, rymdes inte i hans språk eller i hans berättande. På rekommendation sökte han mig och var mycket motiverad för samtal och terapi. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
