|
|
|
|
Det nummer om terapi med tonåringar som utkom år 2000 blev snabbt slutsålt, men finns att beställa i CD-romformat. Den stora efterfrågan fick oss i redaktionen att planera för ett nytt temanummer som belyser detta ämne. Under senare år har nedrustningen på s.k. basnivå i kommuner varit omfattande. Samtidigt har antalet nyanmälningar till BUP-mottagningar runt om i landet skjutit i höjden och få ungdomar som söker sig dit kan få mer omfattande hjälp. På flera håll har BUP ändrat inriktning från att ha varit en allmänhetens mottagning till att arbeta med de som prioriteras enligt mer psykiatriskt inriktade skattningsformulär. Många patienter hänvisas därför till primärvården. Vad som erbjuds på vårdcentralerna, dit många unga människor söker sig, är oftast farmakologiska insatser utan uppföljning. Många nya kontaktytor måste därför växa fram för den tonåriga populationen som söker hjälp för sitt psykiska lidande. Bris har i en artikel i dagspressen (DN, 2004) larmat om att antalet e-postmeddelanden till dem har tredubblats från flickor som tröttnat på livet. De uppmanar regeringen att göra något, "när 12–13-åringar ger uttryck från en kompakt längtan bort från denna värld och ser självmord som en lättnad". Folkhälsoinstitutet har (2004) på regeringens uppdrag gjort en beräkning över hur man kan förebygga barns psykiska ohälsa. Föga förvånade har man kommit fram till att stödet till föräldrar är av största betydelse för att de i sin tur ska kunna bemöta sina barn på ett för psyket hälsosamt sätt. Bland annat föreslås en föräldrautbildning till alla föräldrar med förskolebarn. På en konferens i Stockholm (6 februari) uttalades att "barns utagerande beteende (däribland ADHD/damp) minskar med uppåt 80 % om föräldrarna tränades i att samspela, tolka och bemöta sina barn" (SvD, 2004). En medelstor kommuns investering i en sådan utbildning skulle, enligt samma artikel, löna sig redan efter tre år! I Folkhälsoinstitutets utredning framhålls också att man vill ta fram utbildningar för spädbarns- och tonårsföräldrar. Låt oss hoppas att denna utredning kan få goda följder och inte bli till en papperstiger i valtider. När vi planerade temat för detta nummer resonerade vi i redaktionen om hur dagens tonåringar och unga vuxna möter andra människor. Självklart kom då frågan om chattandets positiva och negativa följder upp. Vi har glädjen att här kunna presentera artiklar som belyser det goda chattandet. För många ungdomar kan chattande vara en väg till kontakt i ett samhälle där det tycks saknas tid, eller ibland ens lust, att diskutera med tonåringar. I en EU-stödd studie av barns och ungdomars Internetvanor (SAFT) framkommer att 59 % av svenska barn säger att de spelar spel på nätet. Av samma barns föräldrar tror bara 35 % att deras barn spelar spel, de flesta tror att barnen gör läxor. 8 % av barnen säger att de tittar på porr på nätet, men ingen (0 %) av deras föräldrar tror att deras avkomma sysslar med sådant (SvD, 7/2). Det mest oroväckande scenariot handlar om de ungdomar som har mycket få positiva reella identifikationsfigurer och som söker sig till de mer negativa eller t.o.m. sadistiskt glorifierande chattsidorna där våldsinslagen utgör den gemensamma nämnaren. Det unga psyket behöver verkliga förebilder av värme, strukturer och möjligheter att internalisera reflekterande funktioner. För detta finns inga snabba genvägar – det måste ske genom möten mellan människor. När den psykiska barn- och ungdomsvården byggdes ut, som ett resultat av riksdagsbeslut i slutet av 1940-talet, var uppdraget till landstingen att inte enbart sörja för de gravt psykiskt sjuka utan till stor del också arbeta med förebyggande arbete. I kommande nummer (nr 11) vill redaktionen belysa mer av bakgrunden till den psykiska vården för barn och ungdomar och hur den kan gestalta sig i framtiden. Vi tar gärna emot bidrag och information från olika delar av landet liksom från Er läsare i våra grannländer! Som vanligt vill vi framhålla vikten av att redaktionen behöver få in material för att vi i vår tur ska kunna sprida tankar och uppslag vidare. Så den stående appellen upprepas: fatta pennan, lyft på luren och tipsa oss om något intressant eller sätt Dig framför tangentbordet! När vi publicerar en tidskrift som Mellanrummet vill redaktionen inte bara peka på ramar, siffror och yttre beskrivningar av psykisk hälsa eller ohälsa. Vi vill också visa hur verkligheten kan gestalta sig för levande människor. Genast infinner sig då frågan om konfidentialitet. Det är ju av största vikt att den som söker hjälp kan känna förtroende att tala öppet om sig själv och sina svårigheter utan att riskera att bli igenkänd. I detta nummer har vi flera artiklar där patientmaterial förekommer. Som vi tidigare deklarerat i andra sammanhang, så tar vi endast in material där den som berörs lämnat sitt godkännande till publicering eller där materialet generaliserats och förändrats så att ingen enskild person kan komma till skada. Vi vill fortsätta att eftersträva att vara det Mellanrum som tidskriften bär i sitt namn. Ett mellanrum mellan klinisk vardag och teoretisk kompetens samt forskning inom området, mellan olika delar av Sverige och omvärlden, mellan olika professioner som möter barn, ungdomar och deras föräldrar. Det är med stor glädje som vi ser att antalet prenumeranter ständigt ökar! Ekonomin är dock ansträngd eftersom kostnader för distribution ständigt skjuter i höjden. Vi försöker därför att hålla dessa nere bl.a. genom att nå beställare och faktureringsadressater via e-post, så att vi slipper allt drygare portokostnader. Tyvärr har vi dock varit tvungna att höja priserna för prenumeration och lösnummer något. Vi vill än en gång framhålla att redaktionen arbetar helt ideellt och utan ekonomisk ersättning för våra insatser. De som ersätts för arbete är sekreterare, tryckeri och distributionspersonal. Vi hoppas att Ni läsare än en gång ska få en intressant och trevlig läsning med detta vårt tionde nummer av Mellanrummet. Referenser:
Britta Blomberg
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
