Nr 10.  2004 sid. 65–75

PSYKOTERAPI OCH PSYKOFARMAKA
Att integrera psykoterapeutisk
och medicinsk behandling

Sari Granström och Anders Jacobsson
 

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

 

         

Sari Granström, överläkare, barn-, ungdoms- och vuxenpsykiater, leg. psykoterapeut och Anders Jacobsson, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och psykoanalytiker, arbetar båda vid Ericastiftelsen i Stockholm. Sari är ansvarig för den kliniska verksamheten och Anders är projektledare för projektet Ungdomar och Unga Vuxna 16–24 år. Båda har intresserat sig för vad en samtidig psykoterapi och medicinering har för betydelse för behandlingen. De föreslår ett integrerat synsätt som bygger på deras presentation under "Unga Vuxna-dagarna" på Psykoterapiinstitutet i december 2003.

   Sedan hösten 2002 pågår vid Ericastiftelsen i Stockholm ett projekt där psykoanalytisk psykoterapi erbjuds för ungdomar och unga vuxna mellan 15 och 24 år. Projektet är en utvidgning av den ordinarie tonårsmottagningen för ungdomar upp till 20 års ålder.

   Ångest och depressiva tillstånd är vanliga symptom bland de ungdomar som söker till Ericastiftelsen. Frågan om medicinering i samband med psykoterapi har kommit att bli allt vanligare.

   När psykoterapi med samtidig medicinering diskuteras är det ofta med en polemisk underton och med frågan om det är medicinen eller psykoterapin som givit symptomförbättringen eller försämringen? Frågan skapar en konstlad motsättning mellan farmakologisk och psykoterapeutisk behandling. Ibland betraktas också medicinering som en behandling som inte alls har med psykoterapin att göra även om behandlingarna bedrivs parallellt. Vi vill föreslå ett integrerat synsätt och en samarbetsmodell där den mening som patienten tillskriver medicineringen betraktas som psykoterapeutiskt material, en del i den psykoterapeutiska processen. Den integrerade modellen innebär också att de nya neurobiologiska och neuropsykofarmakologiska kunskaperna blir en del i diskussionen om patienten, en diskussion som förs i ett gemensamt och återkommande forum.

   De professionellas syn på psykiska störningar varierar i vårt samhälle idag. Vi vet också, att behovet av hjälp för psykiska problem hos unga människor är mycket större än vad samhället har resurser att möta. När vårt samhälles tidsanda kräver snabba lösningar kan det biologiska synsättet bättre stämma överens med dessa krav. Läkemedelskostnaderna har skjutit i höjden, bl.a. för att de moderna SSRI-preparaten är dyrare, men också för att de fungerar bättre än de tidigare antidepressiva medicinerna.

   Enbart medicinering är dock sällan en tillräcklig behandling och ibland inte lika verksam som psykoterapi, framför allt inte på längre sikt (Åsberg, 2004). Även läkemedelsindustrin och många psykofarmakologer betonar behovet av samtidig psykoterapi för att en mera bestående förbättring ska kunna äga rum. Chefen för läkemedelverket har påtalat att det kan finnas en risk att man medikaliserar mänskliga problem. När ungdomar söker, till exempel på vårdcentraler, för besvär som kan diagnostiseras som livskriser, depressioner, ångest eller tvångstankar är det vanligt att SSRI-mediciner sätts in. Man följer dock alltför sällan upp behandlingseffekten eller planerar utsättningen av medicinen. Det är en svår diagnostisk uppgift att skilja ut livskriser från depressioner, särskilt hos ungdomar och unga vuxna.

...


 

 

 Till förstasidan!    Överst på sidan!    Tillbaka ett steg!    Skriv ut sidan!

 
 

 

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Magnus Bjurhammar www.enigma.se
Webbmaster