|
Nr 10. 2004 sid. 65–75PSYKOTERAPI OCH PSYKOFARMAKA
|
|
|
Sedan hösten 2002 pågår vid Ericastiftelsen i Stockholm ett projekt där psykoanalytisk psykoterapi erbjuds för ungdomar och unga vuxna mellan 15 och 24 år. Projektet är en utvidgning av den ordinarie tonårsmottagningen för ungdomar upp till 20 års ålder. Ångest och depressiva tillstånd är vanliga symptom bland de ungdomar som söker till Ericastiftelsen. Frågan om medicinering i samband med psykoterapi har kommit att bli allt vanligare. När psykoterapi med samtidig medicinering diskuteras är det ofta med en polemisk underton och med frågan om det är medicinen eller psykoterapin som givit symptomförbättringen eller försämringen? Frågan skapar en konstlad motsättning mellan farmakologisk och psykoterapeutisk behandling. Ibland betraktas också medicinering som en behandling som inte alls har med psykoterapin att göra även om behandlingarna bedrivs parallellt. Vi vill föreslå ett integrerat synsätt och en samarbetsmodell där den mening som patienten tillskriver medicineringen betraktas som psykoterapeutiskt material, en del i den psykoterapeutiska processen. Den integrerade modellen innebär också att de nya neurobiologiska och neuropsykofarmakologiska kunskaperna blir en del i diskussionen om patienten, en diskussion som förs i ett gemensamt och återkommande forum. De professionellas syn på psykiska störningar varierar i vårt samhälle idag. Vi vet också, att behovet av hjälp för psykiska problem hos unga människor är mycket större än vad samhället har resurser att möta. När vårt samhälles tidsanda kräver snabba lösningar kan det biologiska synsättet bättre stämma överens med dessa krav. Läkemedelskostnaderna har skjutit i höjden, bl.a. för att de moderna SSRI-preparaten är dyrare, men också för att de fungerar bättre än de tidigare antidepressiva medicinerna. Enbart medicinering är dock sällan en tillräcklig behandling och ibland inte lika verksam som psykoterapi, framför allt inte på längre sikt (Åsberg, 2004). Även läkemedelsindustrin och många psykofarmakologer betonar behovet av samtidig psykoterapi för att en mera bestående förbättring ska kunna äga rum. Chefen för läkemedelverket har påtalat att det kan finnas en risk att man medikaliserar mänskliga problem. När ungdomar söker, till exempel på vårdcentraler, för besvär som kan diagnostiseras som livskriser, depressioner, ångest eller tvångstankar är det vanligt att SSRI-mediciner sätts in. Man följer dock alltför sällan upp behandlingseffekten eller planerar utsättningen av medicinen. Det är en svår diagnostisk uppgift att skilja ut livskriser från depressioner, särskilt hos ungdomar och unga vuxna. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
