Barn, ungdom och identitet i cyberrummet: Cecilia Löfberg

Cecilia Löfberg är doktorand på Pedagogiska institutionen vid Stockholms Universitet. Hennes forskning fokuserar på barns och ungas sätt att kommunicera i cyberrummet. I artikeln beskrivs hur interaktion på Internet på ett positivt sätt kan bidraga till unga människors identitetskapande.

Genom informations- och kommunikationsteknologi (IKT) erbjuds nya kommunikationsarenor för möten och sociala interaktioner. I cyberrummet finns möjligheter att uttrycka sin identitet som oberoende av en materialiserad kropp. Här finns ett spelutrymme kring social interaktion. Att interagera i en virtuell miljö blir en allt vanligare företeelse för individen i det västerländska samhället. Cyberrummet har blivit ett rum för handling som, beroende på vilken virtuell arena som används, existerar parallellt med, eller som en del av, den fysiska verklighetens handlingar. Många forskare menar att IKT är sammanlänkad med människans uppfattning om, och utveckling av, identitet. Med sin globala genomslagskraft ges IKT betydelse för utveckling, lärande och kommunikation.

Sociology of childhood, ett sätt att "se" barn

I studiet av teknologins skapande av nya referensramar för barns sociala liv finns olika perspektiv att utgå ifrån. Ett förhållandevis nytt teoretiskt perspektiv som bland annat fokuserar på studier av barns sociala liv är studier inom "sociology of childhood" (hädanefter benämnd barndomssociologi). Inom barndomssociologin understryks vikten av att förstå barns verklighet utifrån barns eget perspektiv. Barns värld så som de själva ser den står i centrum. Barn ses inte som en biologisk kategori utan snarare en socialt konstruerad identitet (Holloway och Valentine, 2000). Egenskaper som ses som naturliga hos ett barn förändras över tid. På så vis blir begreppet barn, precis som kvinna, hudfärg eller handikapp, socialt konstruerat. Mayall (2002) menar att barndom "childhood" definieras utifrån vuxenhet "adulthood" och att barns position i samhället, både av vuxna och av dem själva, ses som en tid i livet där man är beroende och underordnad. Genom att förstå barn som en social minoritetsgrupp i samhället väcker hon en diskussion kring nödvändigheten av att förstå och studera barn utifrån begreppen "structure" och "agency". "Structure" i form av ideologier, normer och etablerade institutioner förmedlas via vuxensamhället och "agency" med vilket menas de individuella handlingar som i samspel formar ageranden i nuet och strävar mot händelser i framtiden. Barn får, som agenter i sitt nu, arbeta med och mot strukturer skapade i passerad tid. I en diskussion kring barns och ungdomars användande av cyberrummet är en relevant utgångspunkt att reflektera över hur denna arena aktualiserar skillnaden mellan vuxensamhällets etablerade föreställningar kring barn, och barn som agenter i nuet.

Internet är annorlunda än andra media på grund av sin interaktivitet. Här kan man vara både mottagare och sändare och dessa roller kan växla och varieras i olika cyberkontexter. Tapscott (1998) menar att barn, i synnerhet, har ett mycket autonomt förhållande till Internet.

Nr 10. 2004 sid. 76–85