Nr 11.  2004 sid. 197–199

NÅGRA PERSONLIGA REFLEKTIONER
FRÅN EN KONFERENS

IACAPAP i Berlin 22–26 augusti 2004
 

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

 

The 16th World Congress of the IACAPAP (International Association for Child and Adolescent Psychiatry and Allied Professions), ägde rum i Berlin, 22–26 augusti 2004. Temat för konferensen var ”Facilitating Pathways. Care, treatment and Prevention in Child and Adolescent Mental Health”.

Det var en stark upplevelse att komma till Berlin år 2004. Historiens vingslag kändes tydligt. Min första utlandsresa var en skolresa i början av 1960-talet till ett Berlin som fortfarande låg i ruiner efter krigets bombraider. Det var en energisk historielärare som ville att vi skulle få uppleva Europas historia på ort och ställe. Den resan gav intryck som ingen av oss har glömt. Nästa gång jag återkom till Berlin vara kort efter det att muren fallit. Förhoppningsfulla människor firade på gatorna och jublade medan de sprang över till västsidan genom hål som slogs upp i muren. Champagnekorkarna ven i luften.

Nu, år 2004, visar Tysklands nygamla huvudstad upp en helt annan fasad. Man imponeras av hur snabbt de har renoverat byggnader och byggt nytt, i djärv, påkostad och hisnande arkitektur. Där muren en gång löpte finns nu bara markeringar kvar av stenar som är nedlagda i marken. Några korta stumpar av muren står fortfarande kvar och skyddas med staket för att turister inte ska krafsa bort de sista murbruksbitarna för att ta med hem som souvenirer. Varje måndag under hela sommaren har berlinarna gett sig ut för att demonstrera mot förbundskansler Gerhard Schröders förslag att sänka arbetslöshetsunderstödet. Tjugo procent av invånarna i Berlin är arbetslösa och många är inte alls nöjda med hur tillvaron har blivit.

Kongresshallen är en av de största och mest supermoderna jag har besökt. Mest av allt påminner den om en stor flygplatsterminal, med korta och långa trappor som leder hit och dit, gångar och flyglar, avsatser och rulltrappor. Det var inte helt lätt att navigera sig fram till de olika föreläsningssalarna, men det fanns mycket gott om vakter att fråga. Påfallande många var utposterade, inte bara vid in- och utgångar utan även vid varenda rulltrappa. Det blev en tydlig påminnelse om den hotfulla tid vi lever i.

...


 

 

 Till förstasidan!    Överst på sidan!    Tillbaka ett steg!    Skriv ut sidan!

 
 

 

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Magnus Bjurhammar www.enigma.se
Webbmaster