Ericastiftelsen - en blomma i tiden. Britta Blomberg och Gunnar Carlberg

Nr 11. 2004 sid. 62–76

Ericastiftelsen – en blomma i tiden

Britta Blomberg och Gunnar Carlberg

Förstasidan

En tillbakablick och ett framtidperspektiv på barn- och ungdomspsykoterapin i Sverige presenterat i Mellanrummet måste självfallet också innehålla en artikel om Ericastiftelsen i Stockholm. Sedan dess grundande 1934 har man där haft som mål och metod att integrera klinisk verksamhet med utbildning och forskning samt informationsutbyte. I artikeln berättar Britta Blomberg, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, om Ericastiftelsens bakgrund och det arbete som görs idag. Verksamhetschef, docent Gunnar Carlberg ger en inblick i hur den kliniknära forskningen om barn- och ungdomspsykoterapi har vuxit fram och visar på framtida användningsområden.

Erica tetralix – klockljungen – är en växt som lever på karg mark. Vad kunde passa bättre som symbol för en ny verksamhet som föddes 1934 och som fortfarande består, utvecklas och frodas efter 70 år?

Hanna Bratt, grundaren av Ericastiftelsen, hade arbetat i drygt 30 år som religionslärarinna och på senare år som rektor i Örebro där hon var mycket uppskattad av sina elever. När andra börjar dra sig tillbaks för pensionering, fick hon i 60-årsåldern möjligheten att sätta igång en verksamhet som nu bestått i 70 år. Kurt Gordan (f.d. direktor för Ericastiftelsen) skriver i Ericastiftelsens jubileumsskrift 1984 att:

”Hon var… klart samhällsmedveten och tydligt liberal i sina värderingar.” (Gordan, 1984, s. 5)

Hann Bratt var djupt engagerad i de barn som av olika skäl inte kunde tillgodogöra sig den ordinarie undervisningen i skolan. Likt många av dåtidens framsynta personer fascinerades hon av de nya tankar och teorier som spreds i västvärlden om att barn har ett inre psykiskt liv och att de påverkas i samspelet med sina fostrare. Emilia Fogelklou hade givit en serie föreläsningar på 1920-talet i ”psykologiska ämnen”, i första hand riktade till pedagoger. Hanna Bratt nämner dessa som en av inspirationskällorna till att hon vågade sig på det riskfyllda projektet att starta ett läkepedagogiskt institut.

”Genom den moderna psykologiens upptäckter under de senaste decennierna har mycket aktualiserats inom det sociala livet och därvid inte minst på de arbetsområden som berör våra barns och vår ungdoms utveckling”…” Det ”omöjliga” barnet var icke, är icke, i de flesta fall omöjligt, om blott dess fostrare finner vägen till barnets inre liv, själslivets fördolda gömslen.” (Bratt, 1945, s. 82, 84)

Hanna Bratt började under våren 1933 med det hon benämnde som ”en anspråkslös försöksverksamhet” i ett rum i Anna Sandströms skola i Stockholm (Bratt, 1945). Den förste patienten, en sexårig pojke, hade hon fått remitterad till sig av Poul Bjerre. Hon beskriver att hon hade framgång med pojken och efterhand kom fler patienter. Under en studieresa samma år till London fick hon nya impulser bl.a. då hon besökte Margaret Lowenfelds Institute of Child Psychology. Det omhändertagande som barnen där fick under dagens gruppaktiviteter, och framför allt gestaltandet av deras inre liv med sandlådematerial, inspirerade Hanna Bratt. Leken kunde, om den togs till vara, få en läkande kraft.

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster