|
Nr 12. 2005 sid.
11–24
|
|
|
Psykologbedömningar och bedömning för psykoterapiInnan man anträder en så besvärlig resa som en psykoterapi innebär för ett barn, krävs noggranna överväganden av såväl föräldrar som den terapeut som ska möta barnet. Är barnet yngre, kan det ännu inte greppa tanken om vad en behandling kan innebära, men är det lite äldre måste även barnets egna överväganden beaktas. Under många år har oftast psykologutredningar legat till grund för bedömning om en behandling i form av psykoterapi på psykodynamisk grund kan var en lämplig åtgärd. Numera arbetar även andra än psykologer med psykoterapeutiskt arbete med barn. Behovet av kunskaper om bedömningskriterier för psykoterapi är därför stort, eftersom man inte har tillgång till de diagnostiska metoder som psykologer får använda. På Ericastiftelsen har vi därför under senare år arbetat fram kriterier som kan användas som underlag för bedömning om psykoterapi. Dessa kan användas av såväl psykologer som andra psykoterapeuter. En grupp terapeuter träffades vid några tillfällen och ”brainstormade” om de variabler man använder sig av. Jag sammanställde materialet och gjorde en litteraturgenomgång av aktuellt skrivet material i frågan. Utifrån detta sammanställde jag också ett underlag som kan ligga till grund då terapeuter ska bedöma om en terapi är en lämplig åtgärd. En psykologutredning belyser många olika faktorer. Den innehåller anamnestiska data som belyser familjesituationen och barnets utveckling, kunskaper om den aktuella situationen för såväl barnet som övriga familjen, data om kognitiv och emotionell utveckling, barnets sätt att relatera till testsituationen och till utredaren. Framför allt ger en väl genomförd psykologbedömning uppslag till fortsatt behandling utifrån resultaten på de begåvningsbedömningar som gjorts och slutsatser som kan dras från projektiva test och annat utredningsmaterial. Dessvärre har intresset för barns personlighet, deras inre liv, fantasier och föreställningar kommit ur modet. Just nu drivs många psykologer av arbetsgivares krav på snabbt genomförda bedömningar, där yttre beteende eller medvetna svar på självskattningsformulär står i förgrunden. Alla som arbetat med projektiva test vet att utifrån dessa kan en helt annan bild av en människas personlighet visa sig än den som är den uppenbara vid mer ”okulär besiktning”. En bedömning för psykoterapi kan alltså emanera från ett psykologutlåtande som baserar sig på slutsatser från olika testsituationer. Men den kan också basera sig på en strukturerad bedömning av barnet och dess föräldrars önskan och förmåga att dra nytta av en terapeutisk behandling. Det är denna typ av bedömning som jag här vill beskriva. Psykisk smärta och psykisk förändringPsykoterapier kan ha olika mål, där olika metoder och tekniker kan användas. En gemensam nämnare är dock alltid att arbetet innefattar ett bemötande av psykisk smärta och ett mål om en psykisk förändring. Denna psykiska förändring kan i sin tur resultera i en mängd andra förändringar, t.ex. i barnets förmåga att använda sig av sina kognitiva förmågor i en skolsituation, kontakten med kamrater, föräldrars inbördes relation, bara för att nämna några områden som ofta förändras i samband med en psykoterapi. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
