Att använda Rorschach som ett komplement till WISC-III. Lena Malmberg

Nr 12. 2005 sid. 119–124

Att använda Rorschach som
ett komplement till WISC-III

Lena Malmberg

Förstasidan

Leg. psykolog och leg. psykoterapeut Lena Malmberg arbetar på en BUP-mottagning i Stockholms läns landsting. Hon har under många år använt Rorschachmetoden som en del i utredningsarbetet med barn och tonåringar. Artikeln ger exempel på hur kombinationen WISC-III och Rorschach visat sig särskilt användbar. Lena Malmberg har i en rapport med titeln: ”Barnpsykoterapi och kognitiva funktioner, relationer mellan tankar, känslor och begåvningsprofiler” också gett ett exempel på hur WISC-III och Rorschach visat sig användbara som metoder för uppföljning av en längre barnpsykoterapi.

Inledning

I de barnpsykiatriska bedömningar som görs inom BUP idag finns kognitiv funktionsnivå så gott som alltid med som en frågeställning. Det vanligast förekommande testet för att besvara den frågeställningen är WISC-III. Delproven på WISC-III testet kan delas upp i fyra faktorer: Verbal Förståelse, Perceptuell organisation, Uppmärksamhet och Snabbhet. De fyra faktorerna ger en bred bild av ett barns starka och svaga sidor när det gäller inlärning. Testet ger också en uppfattning om barnets prestationer ligger inom ramen för det förväntade för åldern eller inte. Uppgifterna på WISC-III har visat sig ha hög korrelation med de inlärningskrav som ställs i skolan.

På den BUP-mottagning där jag arbetar, har vi vid flera tillfällen sett hur ett barn med dokumenterade stora svårigheter att fungera i vardagen, inklusive i skolan, får en normal begåvningsprofil på WISC-III. Begåvningsbedömningen ger på det sättet en bild av resurser och möjligheter, men blir inte någon hjälp att förstå varför barnet – trots en god begåvning – ändå får så svårt att hantera de krav som vardagen ställer. En Rorschachbedömning kan i sådana fall bli en hjälp att bredda bilden.

Under en Rorschachtestning presenteras 10 icke-föreställande tavlor. Testpersonens uppgift är att för varje tavla svara på frågan ”vad skulle detta kunna vara”. Denna instruktion ges vid presentation av den första tavlan och upprepas därefter inte. Efter genomgång av de tio tavlorna går testledare och testperson igenom samtliga svar och testpersonen får ange var på tavlan man såg det man såg, och vad det var som bidrog till svaret. Testet bygger således helt på testpersonens egen upplevelse av tavlorna.

Rorschachtestet ger en bred bild av en persons kognitiva och emotionella fungerande. Man får information om bl.a. tänkande, verklighetsuppfattning, på vilket sätt man tar in och bearbetar information, självbild, sätt att se på relationen till andra, kontroll och stresstolerans samt hur man hanterar affekter. Det finns också olika index som slår ut för olika typer av svårigheter.

Det har funnits olika tolkningstraditioner då det gäller Rorschachtestet. På 1970-talet gjorde John Exner i USA en sammanställning och utveckling av de olika traditionerna och kallade sin version ”A Comprehensive System”. Som grundsten finns en omfattande databas av Rorschachprotokoll, kodade enligt principer som gör det lättare än tidigare att göra statistiska jämförelser.

Tolkning innebär att det, förutom en kvalitativ sådan, också görs en tolkning enligt en kodningsmall som sedan bearbetas i ett dataprogram. Detta gör det möjligt att göra en mer ”objektiv” bedömning än om bedömningen enbart skulle bygga på kvalitativa tolkningar.

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster