|
Nr 12. 2005 sid.
125–129
|
|
|
Hur skall vi kunna få en så riktig bild som möjligt av en persons kognitiva begåvning, kunskap och möjligheter? I dag finns inget enskilt test tillgängligt i Sverige som ger en tillräckligt bred, rättvisande och rättvis bild av en persons begåvning. Men genom att kombinera test som har fokus på olika delar av en persons begåvning och kunskap, kan vi nå långt. Det krävs dessutom en kunskap om hur vårt nervsystem arbetar med att ta emot, tolka, bearbeta, organisera, lagra, hämta, samordna, planera, och utföra. Inte så att man nödvändigtvis behöver veta vilka delar av hjärnan som är inblandad i de olika momenten. Utan mer utifrån en systemmodell, där alla delar är viktiga och påverkar vårt fungerande. Om någon av delarna i systemet ej fungerar så bra, kan resultatet på ett begåvningstest påverkas tydligt av detta. Wechsler-skalorna (WIPPSI, WISC, WAIS) är de mest använda begåvningstesten i Sverige. Detta beroende på att vi inte har något alternativ när det gäller denna typ av test. Det finns också, delvis av samma skäl, en stor mängd forskning där Wechslerskalorna använts. Vilket i sin tur gör att man gärna använder dessa test i ny forskning för att man så väl som möjligt skall kunna jämföra med tidigare forskningsresultat. Det finns en hel del problem med att enbart luta sig mot Wechsler-skalorna när man vill få en bild av en persons begåvning. Dessa skalor har en alltför stor språklig tyngd. Alla instruktioner är verbala. Har man någon form av språkstörning eller har svenska som andra språk, blir testresultaten missvisande. Vidare belönas arbetshastighet för mycket. Flera av deltesten mäter kunskap. Och dessutom, vilket är mycket viktigt att förstå, bedömer och poängsätter man det som en person kan utföra med sina händer eller förmedla med talat språk. Alltså begåvningsnivån sätts utifrån vad man kan förmedla språkligt och vad man kan utföra. Inte utifrån vad man har i sitt huvud! Kanske låter det som ett oanvändbart test när man beskriver det så här. Men det behöver det inte vara. Det gäller bara att man har kunskap om det ovan beskrivna, så att man inte drar för stora slutsatser om en persons generella begåvning utifrån en testning med någon av Wechsler-skalorna. Detta gäller framför allt när resultaten hamnar under normalnivån. Vi vet av erfarenhet att resultaten från Wechsler-skalorna ofta stämmer bra överens med skolresultat samt lärarens beskrivning av en elevs kunskapsnivå och fungerande. Men inte nödvändigtvis med elevens grundläggande begåvningsnivå. Presterar man inom normalområdet eller över, vet vi av erfarenhet att man får liknande resultat på andra begåvningstest. Vi vet också att man då har förutsättningar att kunna fungera med den pedagogik för kunskapsförmedling som tillämpas i de flesta kommunala skolor. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Leg.
psykolog Leif Svensson, barnhälsovården i Skövde, har arbetat tjugo år
som barnpsykolog. Han arbetar också med testutveckling, utbildning och
handledning av psykologer. Fritiden ägnas till stor del åt forskning. Då
handlar det om barn adopterade från barnhem. Denna artikel vill belysa
något av faran med att bedöma begåvning för ensidigt och med instrument
som inte stämmer så bra med nutidens teorier om intelligens.
