Nr 12.  2005 sid. 151–171

Individualterapi med
tre personer i terapirummet
Varav en mycket liten och sårbar

Annette Lidén

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

Annette Lidén, leg. psykoterapeut, socialpedagog och Marte-meo Licenced Supervisor, arbetar som privatpraktiserande psykoterapeut, handledare och utbildare i Södertälje. I artikeln beskrivs hur hon arbetar med individualterapi med Malin som under terapins gång blir gravid. En terapi som ställer frågor om att arbeta med en tredje person, det ofödda barnet, i rummet. För att skydda Malins och barnets identitet har väsentliga fakta förändrats och blandats med material från arbete med andra kvinnor med liknande problematik. Vi får också ta del av hennes handledares syn på det terapeutiska arbetet.

Psykoterapi med gravida kvinnor

Synen på om det är möjligt och om man ska bedriva psykoanalytiskt orienterad terapi med gravida kvinnor har förändrats under historiens gång. 1932 skrev Sigmund Freud att det inte var lämpligt. Som skäl angav han att libidon är vänd inåt hos den gravida kvinnan och att den narcissistiska investeringen skyddar henne från att gå in i en överföringsrelation till terapeuten. Freud menade också att den gravida kvinnans känsla av att på djupet vara tillfredsställd och ha en upphöjd betydelse ger henne ett känslomässigt lugn som sänker motivationen att gå i psykoterapi.

Tretton år senare, 1945, instämde Helene Deutsch i Freuds åsikter. Både Freud och Deutsch utgick med andra ord ifrån dåtidens syn, att gravida kvinnor behövde lämnas i fred. Man kan också se det som om de i huvudsak utgick ifrån att den gravida kvinnan var lycklig och tillfreds med sin graviditet och att graviditeten och dess förlopp var det centrala för henne. I dag behöver många blivande och nyblivna föräldrar stöd i utvecklandet av sitt föräldraskap. Samhällets syn på föräldrarollerna har dramatiskt förändrats, och de som blir föräldrar idag har många gånger ingen självklar föräldramodell att utgå ifrån. I övergången till att bli förälder aktualiseras även känslor, erfarenheter och minnen från den egna barndomen. Relationen till de egna föräldrarna blir ofta föremål för reflektioner, och allt detta kan hos väntande och nyblivna föräldrar skapa osäkerhet, rädsla och ångest.

I slutet av 1900-talet publicerades artiklar med en mer positiv inställning till psykoanalys och psykoterapi under graviditeten. Den engelska psykoanalytikern Joan Raphael-Leff (1990) visade hur kommunikationen mellan terapeut och patient påverkades av att kvinnan blev gravid. Hon poängterade vikten av att terapeuten inte stör det sårbara, alltid närvarande vittnet till terapin, dvs. det väntande barnet. Daniel Stern (1996) menar att graviditeten är en period då kvinnan ges möjlighet att omvärdera sin egen historia. Han beskriver en kvinnans graviditet i termer av att det pågår tre graviditeter samtidigt, det verkliga barnet som växer i magen, kvinnans inre föreställningar och fantasier om barnet samt den psykologiska graviditeten som handlar om förberedelsen inför att bli förälder. Han beskriver att varje föreställning hos den gravida kvinnan om barnet även inkluderar en föreställning om hennes syn på sig själv som mor. Stern anser att det mest problematiska är om kvinnan saknar föreställningar om sig själv som mor.

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster