Nr 12.  2005 sid. 172–177

Några reflektioner kring
barn- och ungdomspsykologiska
utredningar i privat praktik

Marie Bournonville

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

Leg. psykolog, leg. psykoterapeut Marie Bournonville, Vimmerby, berättar i artikeln om sina erfarenheter från arbete i privatpraktik med utredningar av barn och ungdomar. Hon beskriver bl.a. hur möjligheten till fördjupade teoretiska diskussioner med en diagnostiskt utbildad kollega och mindre tidspress, än vad som varit fallet i offentlig verksamhet, varit bidragande motiv till att ta emot sådana uppdrag.

Under senare år har jag haft förmånen att få göra fördjupade barn- och ungdomspsykologiska bedömningar på privat basis. På mottagningen har vi varit två psykologer som arbetat med bl.a. utredningar.

Att arbeta i privatpraktik ställer krav på att man själv hittar metoder för kvalitetssäkring. Denna aspekt har vi försökt tillgodose bl.a. genom grundlig genomgång av råmaterial och omfattande teoretiska diskussioner mellan oss kollegor. Vi är överens om det ovärderliga i att få diskutera materialet med en diagnostiskt utbildad arbetskamrat, som inte varit indragen i det känslomässiga samspelet med klienten. Kollegan kan utifrån den positionen komplettera den utredande psykologens observationer och slutsatser genom frågor och reflektioner. Detta är ju en möjlighet som också finns för många som arbetar inom offentlig verksamhet, men som p.g.a. tidspressen dessvärre inte alltid utnyttjas.

På vår mottagning brukar vi räkna med att det tar runt 100 arbetstimmar under en period av cirka två månader att göra en bedömning och att återlämna resultatet till alla berörda parter.

Efter att ha tagit emot uppdraget, träffat och utrett barnet eller ungdomen, respektive haft samtal med föräldrar och andra för barnet aktuella personer, behöver man gott om tid både för en sammanställning av testdata och annat utredningsmaterial och för att komma fram till en slutlig bedömning. Många av de utredningar vi gör involverar familjer där sociala myndigheter ser omhändertagande av barnen som ett alternativ, efter att många andra åtgärder prövats. Utfallet av utredningen kan därför komma att påverka en hel familjs fortsatta levnadsöden.

Det är alltid en mycket ansvarsfull uppgift att avge ett omdöme om en annan människa, och speciellt i dessa fall krävs ett gott underlag som man kan grunda sitt utlåtande på. Om man ska kunna göra anspråk på att ge ett omdöme om en annan person, behöver utredaren tid att vid flera tillfällen gå igenom materialet noggrant, kanske komplettera med ytterligare data, och att återkomma till detaljer för att senare kunna se samband som leder fram till slutbedömningen.

Tidigare har jag arbetat inom barn- och ungdomspsykiatrin under ett tjugotal år. Där var arbetsuppgifterna mycket varierande och patienttillströmningen stor, vilket ledde till en ständig tidsbrist, något som självfallet också påverkade antalet timmar som man kunde ”lägga ner” på en utredning. Det var i de flesta fall omöjligt – åtminstone för min del – att göra en så noggrann utredning som jag egentligen ansåg önskvärd.

De barn och ungdomar jag bedömt på uppdrag till vår privata mottagning har ofta mycket svåra upplevelser bakom sig i form av allvarlig omsorgssvikt. Många har upplevelser av våld och övergrepp som de själva eller nära anhörig varit utsatta för. I dessa sammanhang behövs ofta både en kognitiv och känslomässig utredning av barnet eller ungdomen.

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster