|
Nr 12. 2005 sid. 172–177Utredning på G.Marianne Grönkvist och Ylva Rosén |
|
|
En barnpsykiatrisk utredning görs för att fördjupa kunskapen och förståelsen för barnets svårigheter och symptom och i viss mån även föräldrarnas svårigheter, med avsikten att finna rätt behandling för familjen. Att göra en utredning kräver relativt omfattande insatser av såväl barn, föräldrar som behandlare. Vår erfarenhet genom åren har ökat förståelsen för hur komplext samspelet mellan föräldrar och barn är och hur svårt det därför är att skilja ut barnets egna svårigheter från kanske ett destruktivt samspelsmönster, omsorgssvikt hos föräldern eller andra faktorer som påverkar barnet i vardagen. Vi kommer här att beskriva hur vi på en barnpsykiatrisk öppenvårdsmottagning har tänkt kring utredningar och hur vi har utvecklat en för oss fungerade metod. Antalet utredningar som vi genomför på mottagningen är mycket varierande och har till stor del att göra med hur personalstyrkan på vår mottagning ser ut. En erfaren psykolog kan ha flera utredningar på gång parallellt medan en mer oerfaren oftast bara har en åt gången, då det är ett stort arbete att sammanställa och tolka alla resultat från en utredning. Omkring 1997 diskuterades formen för utredningar livligt på vår mottagning. Väntetiden till utredning var lång och själva utredningsprocessen kunde ta upp till 6–7 månader i sämsta fall. Det var uppenbart att vi behövde få till en mer strukturerad utredningsform. Diskussionen resulterade i en tydlig struktur för utredningar med gemensamma utredningstider i teamet på måndag förmiddagar. Tiden för utredningsprocessen förkortades till 2–3 månader. En grundläggande förutsättning för en barnpsykiatrisk utredning är att barnet under tiden då utredningen pågår lever under så trygga och normala förhållanden som möjligt. Detta för att barnet ska ha alla förutsättningar för att i utredningssituationen fungera optimalt och därmed kunna prestera sitt bästa. Det kan ibland innebära att vi väljer att inte påbörja en utredning om t.ex. barnet nyligen placerats i familjehem eller om föräldrarna har en pågående skilsmässa. Detta har även betydelse för att resultatet skall kunna tolkas korrekt. Om barnet under utredningen utsätts för förändringar i sina livsvillkor kommer detta enligt vår menig förmodligen påverka resultatet. Därför har vi valt att inte utreda familjer som lever i en utredningsprocess angående uppehållstillstånd. Inte heller familjer där vi vet att föräldrarna har ett aktivt missbruk eller under en pågående vårdnadsprocess. En viktig del i förarbetet till en utredning är information till föräldrarna och i viss mån barnet, naturligtvis beroende på barnets ålder. Informationen handlar dels om hur det går till rent praktiskt men framför allt betydelsen av att familjen fullföljer hela utredningen samt att vi är överens om vad som skall utredas. Uppdraget att utreda kan komma från föräldrarna, socialtjänsten eller att vi i vår bedömning kommit fram till att en utredning behöver göras för att kunna veta vilken insats/behandling som kan ge familjen den hjälp de behöver. Därför är arbetet kring vilka frågeställningar som finns oerhört viktigt. Vår erfarenhet av utredningar utan tydliga frågeställningar är att de kan bli en besvikelse hos föräldrarna, då man inte tycker sig fått svar på det man funderat över. Att föräldrarna själva får formulera sina frågor och sin oro kring barnet blir en gemensam plattform. Därmed kan man säga att familjen ”äger” utredningen. Äldre barn och tonåringar kan också formulera frågeställningar kring sig själva. Barnet och familjen är ett aktivt subjekt i utredningsprocessen vilket vi tänker är betydelsefullt. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
