|
Nr 13. 2005 sid. 107–117
|
|
|
Att bedriva psykoanalys med ett barn är i många avseenden något mycket oroande. Några har sagt att det är omöjligt, alltfler menar att i barnanalysen kan man finna essensen i psykoanalytiskt tänkande, något som även kan bidra till förståelsen av många vuxna patienter. Barnanalysanden berör oss ofta på ett mycket djupt sätt, ett sätt som vi från början kan vara oförberedda på. Den lilla flickan eller pojken som kämpar med en skräckfylld inre verklighet är beroende av vår sensibilitet och vår förmåga att fånga och klä denna inre skrämmande värld i ord. Detta är den ångest, det fält av starka och primitiva emotionella krafter som en analys med ett barn utsätter analytikern för och den utmaning som barnanalytikern har att möta. I den här artikeln ska jag berätta något om aktiviteter och aktuella tankegångar inom gruppen barn- och ungdomspsykoanalytiker i Svenska psykoanalytiska föreningen. Verksamheten är ännu koncentrerad till Stockholm, men intresse för att bygga upp liknande verksamheter finns både i Göteborg och i Skåne. Min beskrivning bygger bl.a. på ett manus som Johan Norman och jag själv hade under arbete när han gick bort i april 2005. Lite historikRedan på 1920-talet började psykoanalys med barn praktiseras av flera analytiker, framför allt Anna Freud i Wien och Melanie Klein först i Budapest och därefter i Berlin. I samband med andra världskriget blev London centrum med Anna Freud och Melanie Klein som huvudpersoner. De två samlade varsin grupp runt sina delvis olika sätt att tänka kring psykoanalys med barn. Det var bitvis starka motsättningar som hade det goda med sig att deltagarna tvingades precisera sina teoretiska tankegångar och belägga dem med kliniskt material. Det ledde till ett livligt utbyte av erfarenheter och mycket fruktbara teoretiska diskussioner som lade grunden för ett fortgående utvecklingsarbete. Detta har medfört att vi nu har en mycket solid kunskaps- och erfarenhetsmassa. I Sverige började psykoanalytikerna utbilda sig i psykoanalytiskt arbete med barn och ungdomar i slutet av 1970-talet. I slutet av 1980-talet kom en organiserad utbildning igång. Intresset var mycket stort och vi är nu en grupp på drygt 20 behöriga barn- och ungdomspsykoanalytiker och ungefär lika många under utbildning. Man kan nog säga att vi fortfarande har kvar något av pionjäranda, även om vi börjar bli en väl konsoliderad grupp. Vår strävan är att hålla kvar det allvar, den upptäckarglädje och nyfikenhet som kännetecknar en verksamhet och ett forskningsfält när de är i sin begynnelse. De barn- och ungdomsanalytiska seminariernaNavet i den utveckling som pågår inom barn- och ungdomsanalysen är de seminarier som administreras av barn- och ungdomsanalyskommittén inom Svenska psykoanalytiska institutet, dvs. det organ som ansvarar för all utbildning inom Svenska psykoanalytiska föreningen. Barn- och ungdomsanalysutbildningen har en utbildningsmodell med fri studiegång och seminarier som är öppna för alla intresserade medlemmar och kandidater i Svenska psykoanalytiska föreningen och Svenska psykoanalytiska sällskapet. Man behöver inte heller ha för avsikt att bli barn- och ungdomsanalytiker för att få delta. Den som vill utbilda sig till barn- och ungdomsanalytiker ska följa ett visst antal seminarier och dessutom ha tre godkända fall under handledning. Man kan välja hur ofta och hur intensivt man deltar i seminarierna och när man tar sina handledningsfall. Några genomför utbildningen snabbt, andra tar god tid på sig. Varje deltagare kan således själv välja sin studiegång efter personliga och professionella preferenser. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
