Nr 13. 2005 sid. 118–127
|
|
ImitationPå hemsidan www.saol.se (Svenska akademiens ordlista, Internetversionen) förklaras ordet imitation betyda ”efterlikning; ef-terbildning”. Alltså något som skapas av någon i ett sammanhang där det också finns en förebild eller modell för någon annan att ta efter. I de två omfångsrika psykoanalytiska uppslagsverken Dictionary of Kleinian thought (Hinshelwood, 1991) och The language of psychoanalysis (Laplanche & Pontalis, 1988) förekommer inte imitation som sökord i något av registren. Flera andra allmänt använda psykologiska begrepp som ”trauma”, ”identifikation”, ”ångest” och ”anknytning” finns representerade som sökord i båda eller något av verken. Det är sannolikt att de nämnda begreppen har större betydelse för respektive teoribildning och frånvaron av imitation som sökord är då givetvis befogad. En fråga man dock skulle kunna ställa sig är om begreppet kunde ha förtjänat en ”högre status”. Imitation som teoretiskt begrepp och dess betydelse inom psykoanalysen undersöks och diskuteras i ett temanummer av Journal of Child Psychotherapy (2005). Många värdefulla kliniska exempel presenteras och forskning som relateras till begreppet refereras. En
imitation har en fundamental likhet med det imiterade utan att vara
detsamma. Kan begreppets inneboende brist på originalitet vara en
bidragande orsak till att imitation länge haft en svag ställning inom
psykoanalysen? Det är Graham Musics (2005) uppfattning att det skulle
kunna förhålla sig på det viset. Han konstaterar att vi lever i en tid
som är så ”ego-centrerad” att betydelsen av att ingå i ett socialt
sammanhang lätt undervärderas. Idealen av idag beskrivs som präglade av
strävan efter frihet, au-tonomi och entreprenörsanda. Det imiterade
eller plagierade värderas inte lika högt. Med hänvisning till filosofen
Descartes betoning på det individuella psyket, som framgår av tesen ”Cogito
ergo sum” – ”I think therefore I am”, föreslår Music att en
rimlig konsekvens av utvecklingspsykologisk forskning och psykoanalytisk
teori borde vara att tesen får utmanas av en annan mer dynamisk variant;
”I am in interaction and thought about, therefore I am” (ibid,
s.86). Det finns en risk, menar han, att begrepp som imitation och
spegling (eng. mirroring) ger en tvådimensionell känsla som inte
riktigt gör rättvisa åt det djup och den subtilitet som man eftersträvar
att beskriva när man använder dem. ...
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |