När vi två blir tre. Jitka Pallas

Nr 13. 2005 sid. 128–138

När vi två blir tre

Jitka Pallas

Förstasidan

Jitka Pallas leg. psykolog och leg. psykoterapeut vid Danderyds BUP-mottagning, visar hur tidig triangulering kan gestalta sig. Hon illustrerar nyare teoribildningars syn på den oidipala tri-angeln med vinjetter från spädbarnsobservationer och kliniskt arbete med barn. Artikeln bygger på en examensuppsats från Ericastiftelsens psykoterapiutbildning.

Systematiska spädbarnsobservationer ingår som ett viktigt moment i olika terapeutiska och psykoanalytiska utbildningar. Jag har under en viss tid haft förmånen att observera en liten flicka och jag har då slagits av den tidiga trianguleringen som tydligt har gett sig till känna i flickans relaterande.

Med utgångspunkt från Melanie Kleins teorier för jag en diskussion om det tidiga oidipuskomplexet. De teoretiska tankegångarna illustreras med vinjetter från spädbarnsobservationer av en liten flickas normalutveckling. Med hjälp av några teoretiker, främst de som utvecklat Melanie Kleins tankar, beskrivs första året av en psykoanalytiskt orienterad barnterapi med en tidigt i livet traumatiserad femårig pojke. Jag har i viss mån kunnat följa en liknande utveckling hos de båda barnen. Barnen och familjerna som förekommer i arbetet har avidentifierats. Jag har valt att kalla flickan för Moa och pojken för Andreas.

Den knappt 9 månader gamla flickan bollar en boll till sin mamma. Mamman skickar bollen tillbaka till henne. Flickan rör sig på alla fyra och mamman och jag sitter på golvet, några meter från varandra. Flickan rör sig mellan mig och sin mor och nu sitter hon ungefär lika långt från oss båda. Hon skickar bollen till mig. Nu är vi tre som leker på golvet.
Utifrån mina erfarenheter med Moa blev jag uppmärksam på hur den femårige Andreas förmåga till trianguleringen började ta form i terapirummet. Jag har funderat på likheterna och skillnaderna mellan de två barnen. Moa är ett vitalt spädbarn, vars förmåga till socialt samspel, symboliskt och verbalt tänkande och intrapsykiskt liv växer i en trygg och härbärgerande miljö. Andreas är ett annat vitalt barn, som visar att de tidiga upplevelserna format hans förmåga till socialt, kognitivt och intrapsykiskt liv på ett annorlunda sätt.

Teoretiska utgångspunkter

I klassisk psykoanalytisk teori har förmågan till trianguleringen alltid stått som den centrala konflikten i det mänskliga psyket. Det tredje elementet gör intrång i en dyadisk relation och stör den symbiotiska friden för att öppna nya, mer komplicerade horisonter i ett triangulärt format utrymme. Fenomenet har tagits upp av skilda teoretiker på olika sätt under det gångna seklet. Utan att förminska betydelsen av den av Freud först beskrivna, driftsdrivna och mytrelaterade företeelsen har olika teoretiker sett det i vidare perspektiv. Melanie Klein har sett en fantasifader och den potentiella tredje parten som viktig för barnet redan mycket tidigt i livet. År 1945 skriver hon:

”Som jag ser det innefattar pojkens och flickans sexuella och känslomässiga utveckling från och med den tidigaste spädbarnsåldern genitala förnimmelser och tendenser, som utgör det första stadiet av det omvända och det positiva oidipuskomplexet; de upplevs medan den orala libidon dominerar och blandas med uterala och anala begär och fantasier”. (Klein, 1988, s. 207)

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster