|
Nr 13. 2005 sid. 186–188
|
|
|
450 deltagare från hela världen, varav 50 svenskar, samlades i Molde på Norges västkust, i augusti i år. Det var ett par hundra fler än vad arrangörerna hade räknat med. I stället för att begränsa antalet deltagare öppnade Moldeborna upp ett stängt tuberkulossjukhus där några av smågrupperna träffades, samt lånade rum på en folkhögskola en bit från konferenshotellet som användes till smågrupper och workshops. Konferensen hölls på Hotell Seilet, byggt med mycket glas och i form av ett segel – mycket vackert och med vidunderligt vacker utsikt över fjord och berg, varav några var snöklädda. Den första dagen inleddes med en föreläsning av professor Simon Karterud med rubriken ”Knut Hamsun and The Bertayal of Modernism”. Knut Hamsun var mycket populär vid tiden för unionsupplösningen mellan Sverige och Norge 1905, och han betydde mycket för Norges identitet som självständig nation. Under 30-talet sympatiserade han med nazisterna och hans popularitet sjönk, och han kom efter kriget att ses som en förrädare. Många har försökt förstå Hamsuns psyke och den förändring han genomgick och under föredraget presenterade Simon Karterud några slutsatser bl.a. utifrån anteckningar från Hamsuns psykoanalys. Konferensdagarna som följde inleddes med plenarföreläsningar och därefter var det tid för smågrupp eller mediangrupp/mellanstor grupp, vilket man föredrog. Smågrupperna hade högst 12 deltagare och i de mellanstora grupperna var det som mest 30 deltagare. Denna del av de gruppanalytiska konferenserna är för de flesta både betydelsefull och omvälvande. Det finns inget i förväg bestämt tema för grupperna, utan det är fritt att tala om det man vill. Gruppledarens uppgift är att främja och underlätta kommunikationen i gruppen. De teman som kommer upp utkristalliseras ofta utifrån konferensens tema, men det handlar också ofta om personliga frågor, såväl om relationer som mellan nationer. Att sitta i en grupp tillsammans med kollegor från olika delar av världen och delta i den process som uppstår, är en fantastisk möjlighet till både utblick och självkännedom. Efter lunch var det dags för paper-presentationer och work-shops. Dagarna avlutades med storgrupp med 450 deltagare. I den stora gruppen gäller i princip samma förutsättningar som i de mindre grupperna. Det finns inget givet tema, men en gruppledare vars uppgift är att underlätta kommunikation och att sätt ord på det som sker. Vi satt i koncentriska ringar, på ett plant golv, vilket innebar att det oftast inte gick att se den som talade om man inte ställde sig längst bak. Det ställde stora krav på deltagarna att lyssna och invänta den som talade, om ett meningsfullt samtal skulle kunna komma igång. Från en ganska kaotisk start utvecklades gruppen så att det den sista och fjärde dagen var möjligt att kommunicera, även om det fortfarande var komplicerat. Gruppen leddes på ett förnämligt sätt av en dansk kvinnlig gruppanalytiker. …
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
