|
Nr 13. 2005 sid. 193–197
|
|
|
Det är en spännande tid vi lever i. Åtminstone om man intresserar sig för spädbarnsåren och hur, tack vare ny forskning, utvecklingspsykologi, anknytningsteorier och neuroanatomi möts och tidigare motstridiga vetenskapsområden nu kan lära av varandra. Boken ”Why love matters – How affection shapes a baby´s brain” är ett exempel på dessa möten. Författarinnan Sue Gerhardt, som är privatpraktiserande psykoanalytiskt inriktad psykoterapeut, har gjort en imponerande genomgång både av neuroanatomisk, neurofysiologisk och anknytningsteoretisk litteratur på området. Hennes slutsatser är kanske inte omvälvande nya, men hon visar på ett övertygande sätt hur det tidiga samspelet under de första två levnadsåren lämnar spår i den växande hjärnan. Dessa spår återspeglas sedan hela livet i form av förhållningssätt och förväntningar i relationer. Kanske främst i de allra närmaste relationerna, där våra grundläggande affekter allra mest kommer till uttryck, men också i allt vårt samspel med omvärlden. Ur ett psykodynamiskt perspektiv är de sammanhang Gerhardt beskriver mellan tidiga upplevelser, eller rättare sagt tidiga kommunikations- och regleringsmönster, och senare personlighetsutveckling och psykopatologi inte så revolutionerande nya. Möjligen kan Gerhardts betonande av den allra första tidens erfarenheter som avgörande, te sig som en aspekt som inte helt passar in i det traditionella psykoanalytiska tänkandet. Gerhardt återkommer också vid ett par tillfällen till hur den förklaringsmodell hon presenterar skiljer sig från psykoanalytiska teoretiker som Sigmund Freud och Melanie Klein. Det nya är att Gerhardt på ett mycket grundligt och övertygande sätt kopplar den utvecklingspsykologiska modellen till modern neurovetenskap. …
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
”Why
love matters – How affection shapes a baby´s brain”, London and
New York: Routledge 2004 av Sue Gerhardt är en bok med höga
ambitioner. Den ger en inblick i hjärnans utveckling utifrån ett
neurovetenskapligt perspektiv och kopplar detta till moderna
utvecklingspsykologiska teorier. Den beskriver utifrån ett flertal
fallexempel hur en suboptimal omgivning kan påverka spädbarnets
hjärna negativt och hur detta kan leda till bestående anatomiska
förändringar. 
