Nr 13. 2005 sid. 22–35Cognitive behavioural methods
|
|
Mellanrummets vänförening hade i år glädjen att presentera Anne Alvarez som gav några reflektioner om länkar mellan kognitivt beteendeinriktade förändringsmetoder och psykoanalytiskt förankrade tekniker. Anne Alvarez arbetade länge på Tavistock Clinic i London, bl.a. med barn och ungdomar med autism. Hon har sedan sin pensionering därifrån fortsatt att entusiasmera många runt om i Europa och i andra delar av världen till att tänka om olika fenomen som berör psykisk förändring. När Anne tackade ja till att berika Vänföreningens årliga medlemsmöte med sina tankar, så blev det stort gehör och ett fullbokat hus med dryga 50-talet åhörare som rest från olika delar av Sverige. Som arrangörer blev vi i redaktionen och i styrelsen för Vänföreningen både överväldigade och glada över den entusiasm som fanns hos åhörarna. Mellanrummet har tidigare publicerat en artikel av Anne, liksom en intervju med henne (nr.4). Hon är inspirerad av förgrundsgestalterna inom den kleinianska skolan och återkommer ofta till många intressanta företrädare för denna. De som stod i fokus för presentationen var bl.a. Wilfred Bion och hans teorier om alfa-funtionen, liksom Betty Joseph och hennes tankar om mottagarens (”containerns”) tillgänglighet och förmåga att inte för snabbt lämna tillbaks det patienten förlägger i terapeuten. Det måste först finnas en mental apparat för att ta emot och göra något med det som returneras. Annars blir det inte användbart. Få är så modiga och nyfikna som Anne Alvarez, så att de i dagens teoretiska stridigheter om tolkningsföreträde, självmant föreslår ett ämne som detta för en presentation! Anne var mycket noga med att markera frågetecknet i sin rubrik för det hon ville dela med oss åhörare. Hon är en person, som även i sitt tidigare författarskap, visat på ett mod att ställa frågor och hon har en öppenhet att försöka förstå och länka samman till synes divergerande uppfattningar. En skarp klyfta fanns tidigare mellan psykoanalytiskt förankrad spädbarnsforskning och neuropsykiatrin. Nu har neurovetenskapen alltmer bildat en bro mellan dessa discipliner, då man börjat visa på mätbara förändringar vid olika typer av interaktion mellan späda barn och deras närmaste. Det som många kliniker sett och hävdat har nu börjat bli mätbart. Medan denna klyfta alltmer överbryggas, så har klyftan mellan beteendeinriktade terapimetoder och de psykodynamiska kommit att stå i förgrunden. Är det två motpoler? Eller är det olika teoretiska utgångspunkter, men metoder och tekniker som ibland nuddar varandra? Det är just detta eventuella brobyggande som intresserar Anne Alvarez. ...
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |