|
|
|
|
Det är självfallet alltid svårt, för att inte säga omöjligt, att beskriva ett dagsläge som man är mitt uppe i. Att samtidigt delta i en process och även ha överblicken – hur går det till? Detta dilemma är påfallande likt psykoterapeutens huvudbry under en behandlingsprocess. Kanske är det en av anledningarna till att det är så svårt för många psykoterapeuter att formulera vad som egentligen försiggår. Varje tidsålder har sina ”kodord” som uttrycker vad många förespråkare inom en behandlingsinriktning funderar över. För närvarande tycks ordet ”mindfulness” prägla den kognitiva inriktningen, medan detta fenomen alltid funnits i en psykodynamisk behandling. Här verkar istället den gamle John Keats begrepp om ”negative capability” vara begreppet för dagen. Med detta menade Keats att man som poet måste försätta sig i ett tillstånd ”without any irritatable reaching after fact and reason” (Canham, H. & Satyamurti, C., 2003). Innan en psykoterapeut – och en poet som i Keats fall – kan finna en egen inre representation för vad patienten uttrycker, så måste man kunna försätta sig i och finna en mening i detta tillstånd av icke-kunskap. Att kunna uthärda osäkerhet och att avstå från snabba lösningar eller tröstande är ett terapeutiskt förhållningssätt som inte premieras i dagens samhälle. Kanske kan man se ”mindfulness” och ”negative capability” som motpoler i ett dynamiskt samspel inom en människa. Vi vill bli medvetna, kapabla och kognitivt kunna bedöma och hantera situationer. Men tjusningen, och skräcken, med att vara en mänsklig varelse är att vi också lever i tillstånd av icke-vetande. Det är numera mycket omodernt! Just nu råder en tidsanda och en illusion om att allt ska kunna medvetandegöras, och att vi snabbt ska kunna finna former för att hantera våra bekymmer. Sök lösningen som snabbt ska finnas och gärna gå att ladda ner från nätet! Men många händelser och själstillstånd är ju av den arten och intensiteten att man inte omedelbart kan finna lösningar. I en psykodynamisk språkdräkt skulle man benämna detta som frustrations-, ångest- och depressionstolerans. Dessa livsnödvändiga egenskaper är ju inget vi utrustas med automatiskt. De brukar benämnas ”sekundära jagfunktioner” och formas i samspelet mellan den egna utrustningen och de förutsättningar som omgivningen bistår den växande individen med. En viktig egenskap för att kunna förvärva dessa förmågor är det som numera ofta sammanfattas under begreppet ”negative capability”. Medan den kognitiva inriktningen närmar sig meditativa tillstånd i olika former, så strävar alltså den dynamiska med att försöka förstå – och att vara i – tillstånd som man faktiskt ännu inte kan förstå. Var i samhället befinner sig den psykodynamiskt och psykoanalytiskt förankrade behandlingsinriktningen idag? Vad som framstått mycket tydligt för oss i det redaktionella arbetet med numret, är att den tidigare självklara hemvisten för denna behandlingsinriktning, den psykiska barn- och ungdomsvården eller barn- och ungdomspsykiatrin, inte längre är så självklar. Tvärtom har många BUP-kliniker och mottagningar helt frångått denna inriktning och istället satsat på andra metoder. Vi har i tidigare nummer av tidskriften framhållit det symboliska, och det synnerligen faktiska, konsekvenserna av att man i Sverige valt att betona den offentligt finansierade psykiatrin som hemvist för all mental ohälsa bland barn och ungdomar. I länder som t.ex. Norge och Storbritannien har man istället placerat psykiska processer under det organisatoriska paraplyet mental hälsa, något som ger en betydligt bredare infallsvinkel för det bemötande som patienter kan få och de komplementära arbetssätt som kan utvecklas. Under året har Mellanrummet mottagit ett ekonomiskt bidrag på 20 000 kronor från Statens Kulturråd. Vi är att betrakta som en kulturtidskrift! Förutom det ekonomiska tillskottet (som ju alltid är välkommet) så ger denna eloge tidskriften ett erkännande som vi i redaktionen tacksamt tar emot! Vi har än en gång också mottagit ekonomiskt stöd från Stiftelsen Vårstavi samt MDS AB (Multi Dynamic System AB) vilket vi tackar för! Vi har många prenumeranter och många som vill efterbeställa enstaka temanummer. Vi säljer pappersupplagan så länge den räcker. Därefter kommer alla nummer att finnas på CD-rom, vilka kan beställas från hemsidan. Mellanrummets vänförening har nu ett drygt 50-tal medlemmar. Dess syfte (som man kan läsa mer om på Mellanrummets hemsida www.enigma.se/mellanrummet) är uteslutande att stödja utgivandet av tidskriften. Föreningen anordnar varje år dels ett årsmöte dels ett medlemsmöte. I år hade vänföreningen glädjen att bjuda in Anne Alvarez, som mötte medlemmar och andra intresserade åhörare med en presentation av den aktuella frågeställningen ”Cognitive behavioural methods and psychoanalytic psychotherapy – is it possible to build bridges?” Det var fullsatt hus, med många intresserade åhörare. Mer om hennes seminarium finns att läsa i detta nummer av Mellanrummet. Under året har Föreningen för barn- och ungdomspsykoterapeuter med sin bas i Stockholm firat 20-års jubileum. Vi i Mellanrummet framför våra varmaste gratulationer och önskar denna välbehövliga sammanslutning stort Lycka Till i framtiden! Jag vill också passa på att rekommendera den EFPP-konferens (European Federation for Psychoanalytic Psychotherapy) i barn- och ungdomspsykoterapi som kommer att äga rum i Berlin i november 2006. Mer information finner man på EFPP:s hemsida www.efpp.org. För att kunna skapa ett mellanrum krävs flera parter. Redaktionen välkomnar därför underlag från olika delar av psykodynamiskt och psykoanalytiskt förankrade behandlingsinriktningar och andra insändare om barns, ungdomars och föräldrars livsvillkor i dagens samhälle!
Britta BlombergAnsvarig utgivare
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
