Tankar om läget för barn- och ungdomspsykoterapin i Europa idag. Siv Boalt Boëthius

Nr 13. 2005 sid. 36–47

Tankar om läget för barn- och ungdomspsykoterapin i Europa idag

Siv Boalt Boëthius

Förstasidan

Siv Boalt Boëthius är sedan 2003 ordförande i European Federation for Psychoanalytic Psychotherapy in Health and Related Public Services (EFPP), en internationell organisation vars övergripande syfte är att minska psykisk ohälsa hos människor i medlemsländerna genom psykoterapi. Den består av tre sektioner: Adult, Child and Adolescent, and Group. I artikeln redovisas några områden som man f.n. arbetar med. Som svensk delegat för Barn- och Ungdoms-sektionen har Siv Boalt Boëthius lagt en speciell tonvikt på förhållanden som kan vara av intresse för Mellanrummets läsare.

När jag ombads skriva något för Mellanrummet om hur jag uppfattar läget för barn- och ungdomspsykoterapin idag ser jag framför mig en ganska spretig situation, med många förgreningar, en del uppgivenhet och frustration men också entusiasm och nytänkande. På en del håll i Europa verkar det som om utvecklingen blommar och man söker hitta olika vägar, t.ex. när det gäller nya utbildningar i främst Central- och Östeuropa, som drivs med stora uppoffringar och ett starkt personligt engagemang. På andra håll, som i delar av Italien och Frankrike, sker en fördjupning av vissa områden och alltmer specialiserad kunskap växer fram om t.ex. psykoterapeutisk behandling för barn med autism och psykoterapi med barn och deras föräldrar på ett ganska annorlunda sätt än vi i allmänhet gör i Sverige.

Samtidigt som man strävar efter en fördjupad både teoretisk och praktisk kunskap om olika behandlingsmodeller som fungerar i det individualterapeutiska arbetet med barn med tidiga och genomgripande kontaktstörningar, kan man se en ökad tendens att ta in barnets eller tonåringens familj och även dess nära sociala nätverk. Sedan lång tid tillbaka finns ett starkt intresse för arbete med par och familjer, ofta i kombination med barnpsykoterapi i framför allt Frankrike, Tyskland och Italien. I dessa länder finns också ett flertal utbildningar där man arbetar både med barn, ungdomar och med deras familjer i olika kombinationer. Det är framför allt dessa erfarenheter som ligger till grund för det arbete som nu pågår med att bilda sektionen för Psykoanalytisk Par- och Familjeterapi, vid sidan av de tre tidigare sektionerna för Psykoanalytisk Psykoterapi med Vuxna, Barn och Ungdomar samt Grupp.

I länder som Tyskland och Sverige, med starka nedskärningar av den offentliga sektorn, ser vi en tydlig påverkan även på barn- och ungdomspsykiatrin med minskade möjligheter för psykoterapi och då i första hand psykodynamiskt inriktad individualpsykoterapi. Samtidigt med denna åtstramning, eller kanske just på grund av en mer restriktiv hållning från omvärlden, så utvecklas nya metoder och kliniknära forskning som visar på goda behandlingsresultat för specifikt psykodynamisk barnpsykoterapi. Det krav på evidensbaserad behandling som många beslutsfattare och sjukvårdsadministratörer ställer på psykoterapeutisk behandling som ska ges diskuteras på många håll. Idén att de som söker psykoterapi ska kunna skaffa sig en bild av vad man ger sig in i är allmänt accepterad. Däremot finns betydande tveksamhet kring kravet på kontrollgrupper, främst för att det är oerhört svårt att åstadkomma fungerande kontrollgrupper, speciellt när det gäller barn. I en artikel av Gunnar Carlberg i detta nummer av Mellanrummet tas frågan om evidensbaserad behandling upp mer i detalj.

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster