Barnpsykoterapi på avvägar. Gunlög Hedtjärn

Nr 13. 2005 sid. 48–62

Barnpsykoterapi på avvägar

Gunlög Hedtjärn

Förstasidan

Gunlög Hedtjärn, leg. psykolog vid Gamlestadens BUP-mottagning i Göteborg, ger en inblick i vart barnpsykoterapin på psykodynamisk grund tagit vägen i Sverige.
Artikeln är en omarbetad och förkortad version av en uppsats från Göteborgs universitet.

Bakgrunden till artikeln är en examensuppsats på psykoterapi-programmet. Efter åtta år inom BUP har jag sett hur antalet barn-psykoterapier minskat markant, något som också uppmärksammats i artiklar i Mellanrummet. Mitt syfte med uppsatsen var att ta reda på vad som legat bakom denna förändring, hur den genomdrivits och vad det finns för uppfattning om barnpsykoterapins framtida möjligheter. Ytterligare en bakgrund är att jag arbetar på en mottagning, där vi gjort stora strukturella förändringar i syfte att minska köerna och samtidigt öka utrymmet för barnpsykoterapi. Den delen av förändringen har uppnåtts och vi koncentrerar oss nu på att fördjupa innehållet i arbetet. Ett sätt att göra detta har varit att skriva uppsatsen för att se hur diskussionen förs och utforska vad man behöver ta hänsyn till om man tänker satsa på barnpsykoterapi på en barnpsykiatrisk öppenvårdsmottagning.

Uppsatsens första del, som inte finns med i artikeln, var en litteraturstudie och bakgrund till den intervjudel som presenteras här. Där beskrivs kortfattat barnpsykoterapins historia och introduktion i Sverige. Materialet till detta var i huvudsak hämtat från artiklar och böcker som tidigare skrivits om eller refererats i Mellanrummet. Jag vill här bara lyfta fram två faktorer för att göra diskussionen begriplig. Den ena är det spänningsfält som funnits mellan Melanie Klein och Anna Freud och deras olika syn på barnpsykoterapi. Den andra är att det på barnområdet varit mindre vattentäta skott mellan olika discipliner såsom pediatrik, pedagogik, psykologi och psykoterapi.

Med de utgångspunkter jag beskrivit intervjuades personer med kunskap om barnpsykoterapi och barnpsykiatri. De ombads besvara frågor som handlade om:

var barnpsykoterapi bedrivs
om betingelserna förändrats
och hur man i så fall kan förklara förändringarna

Frågorna berörde också barnpsykoterapins framtidsutsikter och vad som saknas för att förbättra dess villkor. De intervjuade är:

Siv Boalt Boëthius – psykolog, psykoterapeut och psykoanalytiker. Ericautbildad och professor emeritus på Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet. Arbetade på Barnbyn Skå under 60-talet. Nyligen pensionerad från chefstjänsten på Ericastiftelsen som hon började på 1988. Hon är ordförande för EFPP, en europeisk psykoterapeutorganisation.

Unni Bonnedal – psykolog och psykoterapeut. Utbildad på Göteborgs Psykoterapiinstitut. Arbetat inom BUP Göteborg 1972–2002, på öppenvårdmottagning och på en Anorexi- och bulimienhet. Nu arbetar hon som lärare på Psykologiska institutionen i Göteborg.

Gunnar Carlberg – psykolog och psykoterapeut. Utbildad på Ericastiftelsen och docent i pedagogik. Verksamhetschef för Ericastiftelsen.

Tord Ivarsson – läkare och psykoterapeut. Utbildad på Ericastiftelsen och medicine doktor. Arbetar som överläkare på ett OCD-team och på ett korttidsbehandlingshem, Slottis, i Göteborg.

Sigmund Soback – läkare och psykoterapeut. Utbildad på Psykoterapiinstitutet. Arbetar som psykoterapeut och sektionschef på Psykoterapiinstitutet i Stockholm. Har varit chef inom BUP:s slutenvård och verksamhetschef för BUP Göteborg 1998–1999.

Birgitta Steg – psykolog och psykoterapeut som började arbeta med barnpsykoterapi 1949 i Göteborg. Utbildad av Gustav Jonsson inom Barnbyn Skå och på Ericastiftelsen. Hon arbetade inom BUP fram till sin pensionering 1986 och även privat med barnpsykoterapier in på 90-talet.

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster