|
Nr 13. 2005 sid. 69–78
|
|
|
En chef för en amerikansk beställarorganisation lär ha uttalat följande:
Uttalandet speglar den tid vi lever i. Psykodynamiskt skolade barnpsykoterapeuter ställs allt oftare inför frågor om vilka behandlingar som är verksamma för vad? Det är ingen lätt uppgift att besvara sådana frågor. Vi måste sätta oss in i forskningen inom vårt område och våga ställa kritiska frågor om våra egna metoder. I februari 2004 och september 2005 publicerade SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) omfattande litteraturöversikter om Behandling av depressionssjukdomar och Behandling av ångestsyndrom. I rapporterna anges olika grader av evidens för behandling av skilda tillstånd. Exempelvis krävs för evidensstyrka 1 – starkt vetenskapligt underlag: att ”slutsatsen stöds av minst två studier med högt bevisvärde eller en god systematisk översikt”. Där kan man också konstatera att det, med de krav som ställs på forskning av hög kvalitet, saknas studier som gäller psykodynamisk terapi. Ofta möter man missuppfattningen att studier visar att psykodynamisk terapi inte har effekt. Vad SBU påpekar är att studier saknas. Det är något annat! Det bekymmersamma för psykodynamisk psykoterapi är att SBU-rapporterna kommer att utgöra ett av underlagen för de riktlinjer för behandling som Socialstyrelsen utarbetar. Forskningens omfattning och inriktningEnligt vissa beräkningar kan man identifiera ca 550 psykoterapiformer inom barn- och ungdomspsykiatrin. Ett fåtal av dessa har studerats systematiskt. Vi kan, med historien i ryggen, utgå från att många behandlingar vi använder i dag är overksamma, kanske rent av skadliga? Inom medicinen och psykiatrin har vi många exempel på metoder, exempelvis insulinkomabehandling, som har rekommenderats av auktoriteter, men som ingen idag skulle ordinera. Vad finns av kunskap som svarar på frågan ”Vilka behandlingar bedöms som verksamma för vad inom barn- och ungdomspsykiatrin?” Enligt Allan E. Kazdin (2000, 2004) finns det ca 1 500 kontrollerade studier av barnpsykiatrisk behandling av barn, ungdomar och föräldrar. Det finns framförallt många studier inom psykofarmakologi och kognitiv beteendeterapi. Båda dessa områden utmärks av att terapierna är av en art där det är ”relativt enkelt” att ställa frågor och att besvara frågor om utfall. Inom områdena psykodynamisk psykoterapi och även familjeterapi råder en skriande brist på vad man kan kalla kontrollerade studier. Kazdin (2004) sammanfattar läget och bygger då på s.k. metastudier. Slutsatser dras utifrån resultat från många studier av hög vetenskaplig kvalitet som slås samman och bearbetas statistiskt. Vi vet, menar Kazdin, att:
...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
