Nr 14. 2006 sid. 171–172
|
|
I förra numret av Mellanrummet läste vi i flera artiklar om hur barnterapin har det idag. Den bild som framkommer är att barnterapin på olika sätt är ifrågasatt. Mina erfarenheter som handledare inom barnpsykiatrin är den att barnpsykoterapi lever ett ganska undanskymt liv. På flera mottagningar är terapimaterialet nerpackat för att det inte använts på lång tid. Vi får hoppas att den trenden vänder. Tonårsterapier däremot har alltmer kommit att bli en betydande del av behandlingsinnehållet på många mottagningar. För 15–20 år sedan var det tvärtom, då ansågs ungdomar svåra att behandla psykoterapeutiskt och fick därför ingen adekvat hjälp. Det är glädjande att den utvecklingen har kunnat ske och att det idag hålls konferenser och startas speciella enheter för ungdomar och unga vuxna. Det motsvarar det behov som finns. Vi kan ofta läsa om att den psykiska hälsan för många ungdomar är dålig och att behovet av psykoterapeutiska insatser för den åldersgruppen är extra viktiga.
I ”Tonårstid” finns det en bred och uppdaterad utvecklingspsykologisk genomgång. Det är tydligt att författarna vill lyfta fram utvecklingspsykologin som den centrala och självklara grunden i psykoterapeutisk behandling av ungdomar. ...
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |