Nr 14. 2006 sid. 173–175 The playful presence of the therapist
–
|
|
Monica Lanyado har gjort ett omfattande arbete med att försöka förstå den kliniska verkligheten utifrån olika teoretiska utgångspunkter. Hon refererade till psykoanalytisk teori kring intrapsykiska processer med företrädare som Winnicott, Balint och Bollas, samtidigt som hon grundade sin förståelse på neurovetenskap och Sterns interpersonella perspektiv. Monica framhöll, att mycket av det som händer i en terapi med tidigt skadade barn, kan vara svårförståeligt och blir kanske meningsfullt först i efterhand. Vi behöver analysera vårt terapeutiska arbete med dessa barn och kommunicera våra upptäckter och vår förståelse till andra terapeuter med liknande patienter. Nedan sammanfattas Monica Lanyados syn på vad som kan verka terapeutiskt helande och läkande för gravt försummade barn. Terapin med GailFöreläsningen tog sin utgångspunkt i det terapeutiska arbetet med Gail, en flicka, som under sina fyra första år upplevt allvarlig känslomässig försummelse och vanvård vilket föranlett en psykisk struktur med stela och rigida försvar. Även leken var defensiv och präglades av självdestruktivitet och utagerande samt avsaknad av frihet och kreativitet. De stela försvaren skyddade Gail från att behöva återuppleva en tidig smärtsam övergivenhet och bristen på kommunikation med två personlighetsstörda och från födseln döva föräldrar. Hon adopterades vid åtta års ålder och påbörjade terapi två gånger/vecka först vid elva år. Gail, som hade normal hörsel, uppvisade stora kommunikationssvårigheter då hon började i förskolan vid fyra års ålder och dessa kvarstod vid terapins början. Det var under flera år svårt för Monica att se några framsteg i terapin. Först senare under tonåren, då Gail blev mycket gladare samtidigt som hon kunde börja tala om sitt tidiga traumatiska liv, förstod Monica att terapin hade varit till hjälp för flickan. Behovet av insyn i terapeutens inre världGail var en oförutsägbar flicka, som utmanade den terapeutiska tekniken och försatte Monica i många ovanliga situationer. Under perioder kände Monica oro inför nästa terapitimme, då hon inte visste vad hon skulle ställas inför. Barn, som är allvarligt försummade och utsatta för övergrepp av föräldragestalter, behöver tidigt i terapin undersöka terapeutens mer intuitiva och spontana sidor, menade Monica. Behovet av att få veta vem terapeuten verkligen är och om han/hon är vän eller fiende är ett av barnets livsnödvändiga försvar, som behövdes i det förflutna för att undvika och/eller överleva övergrepp. Monica betonade, att i detta skede av terapin betyder terapeutens handlingar mycket mer än ord. I dessa handlingens möten skapas upplevelser, som patient-terapeutparet måste kunna tolerera och överleva för att den terapeutiska relationen ska kunna utvecklas mot mer av tänkande och förståelse. Terapeutiska misstag, som sker då man har svårt att förstå sin patient, leder till kriser och kan av barnet upplevas som mini-trauman. ...
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |