|
Nr 14. 2006 sid. 60–71
|
|
|
"Hur kan en sköldpadda skydda sig mot en pansarvagn? Hur kan tusentals barn skydda sig mot kriget?" undrar Omar, 10 år. Han ritar en sköldpadda och några barn som står vända mot en pansarvagn som siktar på dem. Medan har ritar tänker han på kriget som han har upplevt. Stridsvagnar, bombande flygplan, skrämda barn och djur är återkommande teman i flyktingbarnens teckningar. Barn, krig, våld och flykt är ord som låter oförenliga med varandra. Våldets språk har inte lärt sig att uttala ordet "mänskliga rättigheter". Under min långa yrkesbana och i arbetet på Flyktingenheten BUP i Stockholm har jag mött många barn som har erfarenhet av krig, förföljelse och flykt och som har hittat en trygg plats i Sverige. Det finns barn som väntar på att få en tillflykt i det här landet, för dem ter sig livet osäkert. De kommer, som sköldpaddan, med sitt lilla skal med sig, märkta av svåra upplevelser, det är mycket som de har kapslat in inom sig, det är mycket som behöver repareras. I mitt minne dyker det upp en saga jag älskade som barn, den hette "Elvira - den lilla sköldpaddan på äventyr". Elvira var lekfull och nyfiken, hon hamnade i labyrinter, i hemliga lådor, hos den elaka svartklädda gumman. Hon tog oss barn på en drömlik resa, där det sköna snuddade vid det fasansfulla och det familjära, välkända, förvandlades till något kusligt, skrämmande. Elvira hade en hemlighet. Oavsett vilka motgångar hon mötte, kunde hon klara sig eftersom hon, i farans stund, kunde söka skydd in i sig själv. Under den europeiska antiken var sköldpaddan en symbol för moder jord och för fruktsamhet, men även en sinnebild för sedesam kärlek och obändig vitalitet p.g.a. sin stilla återhållsamhet och sin långa livslängd (Biedermann, 1991). Att bygga ett tryggt inre hus är människans livsprojekt. Att kämpa emot sina inre demoner är en kamp alla människor vet något om. Krig och våld av olika slag överträffar de värsta fantasierna en människa har och lämnar hennes liv i spillror och i en oförutsägbar social kontext. Vad är fiktion, vad är verklighet? Vad är gott och vad är ont? Gränserna suddas ut och individen berövas sin mänskliga värdighet. Från livets begynnelse söker barnet mening och sammanhang. Sin egen kropp, samt moderns kropp, blir barnets första orienteringspunkter i tillvaron. Barnet upplever både tillfredsställande och svårsmälta inre tillstånd. I samspel med betydelsefulla vuxna får barnet hjälp att förstå och härbärgera det obegripliga det möter. Objektrelationerna växer fram och barnet får en egen identitet. Barnets förankring i sin egen kropp och upprätthållandet av kroppens gränser blir ett hjälpmedel för att kunna skilja ut jag och andra, den inre verkligheten från den yttre samt goda och onda föreställningar. Behovet av trygghet, kontinuitet och av goda nära relationer är barnets odiskutabla rättigheter. För barn som har upplevt krig, förföljelse, flykt och ibland väntan på att kunna stanna på en säker plats, ter sig inte dessa rättigheter som självklara. Våldet och förstörelsen tränger sig på barnets hela existens som en virvlande kraft och skapar förvirring mellan fiktion och verklighet, yttre och inre, mellan liv och död. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Många barn som upplevt krig och yttre våld har förlorat förmågan
att fantisera och symbolisera. Psykoterapin erbjuder dessa barn ett
utrymme att återerövra lekandets läkande kraft och på så sätt
skapa ett rum att känna och tänka. Det kan bryta maktens våld över
den yttre och den inre verkligheten. Det är temat för leg. psykolog
och psykoanalytiker Cristina Penalozas artikel. Hon arbetar som
privatpraktiserande psykoterapeut och psykoanalytiker samt på
Flyktingenheten BUP i Stockholm.
