|
Nr 14. 2006 sid. 84–91
|
|
|
Barn och unga som utsätts för våld, övergrepp och andra förvirrande och/eller skrämmande händelser utvecklar ofta symtom på traumatisering, som lättväckt oro, återupplevandesymtom och undvikandesymtom, ofta utlösta av påminnelser. Alla sexuellt utsatta barn blir inte traumatiserade. Många har dolda eller latenta symtom, det syns inte på dem att de mår dåligt, men de plågas ändå av t.ex. påträngande minnesbilder. De barn och ungdomar vi möter på Vasa har oftast starka traumasymtom, även om de lärt sig dölja många av dem för omvärlden. Klinisk erfarenhet och litteratur visar att det finns många terapiformer som ger goda resultat, när de anpassas till att fokusera på trauma (Shapiro 1995, van der Kolk 1996, Socialstyrelsen 2000, Svedin 2000, Svedin 2002 och Cohen 2005). Det har växt fram ett slags konsensus framför allt i professionellt och kollegialt utbyte inom detta område. I diskussion med kollegor med olika teoretisk och klinisk hemvist, hittar man stora likheter i hur behandlingsarbetet konkret ser ut, i vad man faktiskt gör och säger. Genomgående är att framgångsrik behandling av traumasymtom kräver att man aktivt fokuserar på de traumatiska händelserna och på de symtom och konsekvenser de medfört. Den traumatiserade får hjälp att gradvis kunna tänka på och kommunicera konkret och detaljerat om det som hände och bearbeta/processa de känslor och tankar det väcker. Man behöver helt enkelt hjälpa den traumatiserade att kunna tänka på det som hänt utan att översvämmas av symtom. För barn och ungdomar betonas självklart dessutom vikten av att inkludera familj och nätverk, både för skydd mot nya trauman och för stöd i barnets rehabilitering. Vasa är en specialenhet för behandling och konsultation vid misstänkta eller bekräftade sexuella övergrepp mot barn. Vi följer kunskapsutvecklingen inom olika fält och försöker implementera metoder och förhållningssätt som visat sig fungera. Detta har motiverat oss att utveckla en eklektisk inställning till traumafokuserad behandling. Våra egna kliniska erfarenheter stöder också fördelarna med detta förhållningssätt. Vårt uppdrag innebär att ge konsultation till kollegor med olika terapeutisk skolning och metodik. Det blir därför viktigt att formulera de gemensamma drag som finns i aktuell kunskap om trauma och sexuella övergrepp på ett inte allt för teori- eller metodspecifikt sätt. Jag ska här försöka ge några förslag i den riktningen. Traumats kärnaEtt vanligt perspektiv är att se traumatisering som ett kontinuum. Från den enstaka händelse som ger avgränsade symtom hos en annars välfungerande person, över de i och för sig traumatiska händelser som utlöser tidigare dolda symtom härrörande från tidigare trauman, till den ständigt pågående traumatiseringen hos den som växer upp i ständig otrygghet med misshandel, våld och övergrepp utan möjlighet till återhämtning. Jämför begrepp som trauma typ I och trauma typ II (Terr, 1991) eller single incident trauma och complex trauma (Cook, 2003). Även om olika grad av traumatisering medför olika diagnoser och behandlingsbehov beskrivs grundmekanismen som densamma. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
BUP-mottagning Vasa, Stockholms läns landsting, har sedan 1994 givit
konsultation till kollegor vid misstänkta eller bekräftade sexuella
övergrepp mot barn och unga samt bedrivit omfattande egen behandling.
2005 skrev fem medarbetare tillsammans en "verktygslåda", en
samling metodinslag, interventioner och övningar användbara i sådan
behandling, beskrivna så att behandlare med olika erfarenhet och
bakgrund kan tillämpa dem och införliva dem i sitt arbetssätt. Leg.
psykolog Bengt Söderström skriver här om traumafokuserad behandling
utifrån Vasas erfarenheter av att ge konsultation och diskuterar nyttan
av "verktyg" i behandlingen.
