Nr 15. 2006 sid. 176–180
|
Nr 15. 2006 sid. 176–180
Några personliga reflektioner från
|
|
|
Ett pris delades ut; Psykoterapistiftelsen psykopolitiska guldplakett. I år räcktes det över till Kersti Jormfeldt, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, med förslaget ”Psykologbedömning på primärvårdsnivå”. Årets upplaga av PsykoterapiMässan var min tredje i ordningen och jag hade denna gång lyckats få min arbetsgivare att betala för en tredagarsbiljett som bara var till mig. Det kändes som en oerhörd lyx! Under en av de första föreläsningarna träffade jag några ur Mellanrummets redaktion som frågade om jag hade lust att skriva något om PsykoterapiMässan. Texten som följer är utvalda delar från en rad föreläsningar, seminarier och samtal. Under mässan blev det tydligt för mig att många försökte bygga broar mellan olika teorier, perspektiv och förhållningssätt. Det visades en öppenhet för detta från olika håll. Broarna hittade allt oftare fäste på andra sidan och det byggdes ibland från båda håll, så att brobyggarna möttes halvvägs. Det var glädjande att se. Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria från Uppsala universitet, invigde föreläsningsserierna med att tala om ”Den moderna tröttheten – Om modernitet och otillräcklighet”. Hon beskrev den trötthet många människor kan känna idag som ”Jagets friska reaktion på obalansen mellan krav och förmåga”, eftersom ständigt nya krav på anpassning skapar trötthet. Hon talade om hur vi påverkas av samhällsstrukturen som vi lever i och hur vi i vår tur påverkar denna. Hon avslutade föreläsningen med att ställa oss frågan: ”Hur ska det samhälle se ut där individen kan och vill hålla sig frisk?” Denna undran visade sig senare vara något som följde mig genom flera föreläsningar. Vi står ständigt i samhällets sammanhang, hur vi än vrider och vänder oss och tvingas in i dess struktur och förväntningar. Samhället i sin tur är uppbyggt av oss och på våra politiska teorier. Vilka politiska teorier som vi bygger vår världsbild på påverkar bl.a. hur vi uppfostrar våra barn och hur vi tolkar andras handlingar. Martin Ingvar, professor i neurofysiologi, föreläste om detta ämne i sin föreläsning om Steven Pinkers bok ”Ett oskrivet blad” för bokförlaget Natur och Kultur. Han återgav bl.a. tre myter som vårt samhälle länge varit uppbyggt på och som Steven Pinker gör upp med i sin bok. Den första är myten om ”tabula rasa” att människans hjärna vid födseln är blank. Den andra myten bygger på att människan föds god, men löper risk att bli ond av samhället. Den tredje är myten om att själ och kropp är åtskilda (även känt från A. Damasio som Decartes misstag). Föreläsningen gav mersmak och jag var säkerligen inte den enda som köpte med mig ett exemplar av boken hem. Som jag skrev i min inledning fanns det många ideologiska byggarbetare på mässan. Steven Pinker försöker visa hur en naturvetenskaplig förståelse av människans förutsättningar går att förena med humanistiska värden. En annan byggmästare var Johan Schubert, docent och verksamhetschef vid PsykoterapiInstitutet i Stockholm, som visade upp bryggor mellan biologiskt och psykodynamiskt perspektiv och arbetssätt. Omedvetna psykiska processer och överföringen mellan analytiker och patient är bara två av många psykoanalytiska kunskapsbidrag till forskningen inom neurologi. Clarence Crafoord, psykoanalytiker, läkare, författare och Peter Währborg, docent, diskuterade i ett mycket underhållande samtal omöjligheten att tänka bort bron mellan kropp och själ diskuterad i neuroanalys och psykoanalys. Till grund för deras diskussion låg boken ”Hjärnan och den inre världen” av neuropsykologerna Mark Solms och Oliver Turnbull. Även de kom in på temat kring hur den växlande stimulansen i det moderna samhället påverkar människan och den neurokemiska balansen. De ställde sig bl.a. frågan om vi bygger ett samhälle som många inte tål och hur detta påverkar barnens utveckling, då de inte kan ”välja bort att välja”. Samtalet flöt på och de kom även att tala om neurobio-logiska förändringar vid verbala smekningar i en psykoterapi, vilka kan jämföras med vad som sker när vi känner vällust av fysisk beröring. Hur vår omgivning och psykoterapi påverkar vår neurologiska utveckling var ett ämne som kom upp i många av de föreläsningar jag besökte. Detta tema i Body-Mind traditionen tog även Britta Blomberg, leg psykolog, leg psykoterapeut upp i sin föreläsning ”Hur tänker barn? Psykoanalytisk psykoterapi och kognition”. Vikten av personer i barnets omedelbara omgivning, oftast föräldrarna, som hjälper barnet att tolka omgivningen och därmed är med och grundlägger hur regleringssystemet utvecklas kan inte betonas nog. Men även det aktiva barnet som imiterar, identifierar och så småningom internaliserar omvärldens förhållningssätt. Britta Blomberg beskrev i sin föreläsning i Mellanrummets regi vad som sker i hjärnan under den kognitiva utvecklingen. Hon berättade hur barn i psykoterapi kan få hjälp med att komma vidare i sin kognitiva utveckling med hjälp av en kunnig och tydliggörande psykoterapeut. Detta sker ofta väldigt konkret och med mycket arbete på kroppsligt plan i psykoterapin, då barnet först måste orientera sig i sin egen kropp innan det kan börja relatera till andra på riktigt. Avslutningsvis vill jag säga att det var en mycket givande PsykoterapiMässa. Jag ser den som ett unikt tillfälle att möta psykologer och psykoterapeuter från hela Sverige och dela, utbyta samt göra nya erfarenheter tillsammans. En femte PsykoterapiMässa är planerad att äga rum den 10–12 april 2008, något att se fram emot. Sofia
Jedeskog
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
