|
Nr 15. 2006 sid.
62–68
|
|
|
Ett omöjligt yrke? Redan 1925 beskrev Freud i förordet till August Eichhorns ”Ung-dom på villovägar” tre omöjliga arbetsuppgifter. Det var att uppfostra, att kurera och att regera. Med en nutida referensram kanske det skulle kunna översättas till det omöjliga i att vara förälder, psykoterapeut och i att vara chef. Freud liknade också 1937 analysandernas överföring vid röntgenstrålar i Den ändliga och den oändliga analysen där han befarade att den kunde ha en liknande kumulativ ”giftverkan”. Han hade stor tilltro till läroanalysens och den återkommande re-analysens skyddande verkan, men det finns både vissa forskningsresultat och även mer anekdotiska data som ger antydningar om motsatsen. Dock har inte psykoterapeuterna eller psykoanalytikerna själva varit föremål för något större intresse hos forskarna som mest intresserat sig för den psykoterapeutiska processen och patienternas utveckling. För att något belysa psykoterapeuternas livs- och arbetsvillkor genomfördes den studie som presenteras här. Den redovisas i sin helhet i en forskningsrapport som landstinget i Värmland publicerade i sin CAP-TO-serie, nr 1, 2005 Psykoterapeuters berättelser om arbetets personliga konsekvenser. Syftet med undersökningen var att ta reda på vilka konsekvenser som psykoterapeuter upplever i privatlivet av sitt arbete och sin färdighet som psykoterapeut. Vilka bieffekter som kan finnas för relationer utanför terapirummet av det speciella sätt att relatera till andra som utgör psykoterapeuters behandlingsinstrument. Psykoterapeutens arbete och sätt att enbart med hjälp av sitt relaterande påverka andra människors fungerande och välbefinnande kan också ses som en prototypisk situation för annat vårdarbete där relationer är centrala. Kunskap om det psykoterapeutiska arbetets personliga konsekvenser kan därför belysa även för hälso- och sjukvården mer allmängiltiga fenomen. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Ola
Lindgren, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, lärare- och handledare i
psykoterapi, är verksamhetschef för Länsverksamheten Barn- och
ungdomspsykiatri i Värmland. De psykoterapeuter som intervjuats i den
beskrivna studien arbetar huvudsakligen med vuxna. Ett professionellt
förhållningssätt ställer krav på behandlare även i arbete med barn och
ungdomar där terapeuten har ett yrkesmässigt, men inte privat, sätt att
förhålla sig till barnen, ungdomarna och deras föräldrar.
