Nr 15.  2006 sid. 97–110
 

Psykoterapeutyrket – balansen
mellan yrke och privatliv

Intervju med Monica Lanyado

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

Psykoterapeutens profession är givande, berörande och intressant, men också krävande. Hur kan man överleva i yrket genom många år och fortfarande fascineras av det? Hur återhämtar man sig efter arbetsdagen för att vara beredd att möta patienter vid nästa terapisession? Monica Lanyado, psykoterapeut från Storbritannien, delar med sig av sina tankar om terapeutens arbete.

Föreningen för Barn- och Ungdomspsykoterapeuter firade sitt 20-års jubileum i november 2005 och Monica Lanyado var då inviterad som huvudtalare. Ett referat av hennes anförande, skrivet av Britt-Inger Samuelsson, återfinns i nr 14 av Mellanrummet. I samband med att Monica Lanyado besökte Sverige fick vi i Mellanrummet en intervju med henne som fokuserade på terapeutens intressanta och nog så märkliga yrke.

Monica Lanyado, psykolog och psykoterapeut, har under sin drygt 30-åriga yrkesbana samlat många intressanta tankar som hon delar med sig av i böcker, artiklar och i andra sammanhang. Efter utbildning vid Tavistock Clinic har hon arbetat som psykoterapeut. Hon flyttade i mitten av 80-talet till Skottland där hon tillsammans med några kollegor utformade den första psykoterapeututbildningen vid The Scottish Institute of Human Relations (SIHR). Denna utbildning var den första psykoterapeututbildningen utanför London, mycket inspirerad av Donald Winnicotts och John Bowlbys verk och andra från ”Independent”-inriktningen. En beskrivning av SIHR finns att läsa i nr 9 av Mellanrummet, där Marie Bournonville besökte Debbie Hindle, som också var med från starten.

När Monica återvände till London började hon med ett forskningsarbete vid Great Ormond Street Hospital angående sexuellt utagerande pojkar som var placerade där. Intresset för att arbeta med barn och ungdomar som är allvarligt traumatiserade har sedan följt henne genom åren. Just nu arbetar hon i privatpraktik med patienter, men också med många handlednings- och undervisningsuppdrag, bl.a. för the British Association of Psychotherapists (BAP) och The Scottish Institute of Human Relations (SIHR). Hon har varit ”editor” för Journal of Child Psychotherapy (JCP) och är f.n. ”co-editor” tillsammans med Didier Houzel för EFPP:s bokserie. Monica har också givit ut flera böcker om barn- och ungdomspsykoterapi (se nedan) och många intressanta artiklar som finns publicerade bl.a. i JCP.

Psykoterapeutrollen under utbildningen

Vad får en blivande barn- och ungdomspsykoterapeut med sig från sin utbildning angående frågan om yrkesidentiteten? Få yrken innefattar att man ”lånar ut” sitt eget tänkande, sina egna känslor och sinnestillstånd som den psykoanalytiskt och psykodynamiskt skolade psykoterapeutens. En mycket väsentlig del av arbetsmetoden består ju av att man som terapeut med denna inriktning aktivt försöker sätta sig in i likartade känslor som de som patienten har. Dessa känsloupplevelser ligger ofta på ett omedvetet plan, t.ex. i form av projektiva identifikationer som förläggs in i terapeuten. Det innebär att man som behandlare under lång tid kan befinna sig i tillstånd av att bära och ”containa” emotionella upplevelser som ännu inte har någon form eller struktur, vare sig för patienten eller terapeuten. Man är t.o.m. beredd att rent fysiskt ta in och ta emot samt bära, under längre eller kortare tid, känslor och tillstånd som man ännu inte kan uppfatta kognitivt och därmed inte heller förstå, hantera eller processa. De kanske bara finns lagrade i terapeutens kropp som mer eller mindre plågsamma fysiska upplevelser.

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster