Nr 16.  2007 sid. 147–154

 
Föräldraprogram i Linköping

Mikael Nilsson
 

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

 

 
 

Mikael Nilsson, socionom och leg. psykoterapeut, som fram till 2001 drev föräldragrupper på psykodynamisk grund, berättar i artikeln om hur olika föräldraprogram sedan dess har vunnit mark i Linköpings kommun.

Som ett komplement till det sociala arbetets vardag satsar Linköpings kommun resurser på olika former av strukturerade familjeprogram. Bärande argument är behovet av att kombinera metoder som lyfts fram i flera sammanhang. Andra argument är att de metoder där man kan se positiva effekter är sådana som innefattar föräldrar på olika sätt, t.ex. familjeterapi, föräldrautbildning och föräldrasamverkan. Deltagarnas egen motivation ökar och behandlingsalliansen stärks om kontakten till en början är klart strukturerad och lämnar litet utrymme för skrämmande fantasier.

Bakgrund

För att få en bakgrund till framväxten av olika föräldraprogram inom Linköpings kommun låter vi Kajs Olausson, samordnare, berätta:

”Under 1998 upplevde jag och mina kolleger på dagiset en stigande desperation över hur vi skulle kunna nå fram till föräldrar vars barn vi kände en särskild oro kring. Vi vände oss till PBU för att få deras stöd i arbetet kring barnen och deras föräldrar. Stödet som erbjöds var att de utbildade och handledde oss i metoden COPE. Vi var nio personer som fick kursen. Sedan ställde vi en generell fråga riktad till alla föräldrar med barn mellan 3 och 12 år om de ville delta i en föräldrakurs. Vi fick in 90 anmälningar på ett bräde vilket var fantastiskt!”

Vad hände sedan?

”Det blev nästan Halleluja-effekter. Det stämde så väl med vår känsla att jobba med det positiva. Här fick vi mandatet i en metod att hjälpa föräldrar att trycka på det positiva. Vi skall komma ihåg att i slutet av 90-talet var nästan varje tidning fylld med artiklar om vikten av att sätta gränser. Här fick vi en metod som snarare påtalade vikten av lek och umgänge. Det som ytterligare bidrog till den oerhört positiva känslan för oss var att vi, som sprungit om varandra som personal i många år, äntligen fick en arena för samtal kring värderingar. Det fick en massa positiva effekter för det vardagliga arbetet också. Vi blev mycket bättre i alla våra möten med barn, föräldrar och kollegor. Efter kurserna fick vi mycket positiva kommentarer från föräldrar.”

...


 

 

 Till förstasidan!    Överst på sidan!    Tillbaka ett steg!    Skriv ut sidan!

 
 

 

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Magnus Bjurhammar www.enigma.se
Webbmaster