Insändare

Nr 18. 2008 sid. 138–139

En betraktelse

Boström

Mamma hade legat i sängen flera dagar, fast hon inte var sjuk. Hon måste vila, hade pappa sagt. Men varför kommer det då en farbror doktor, om hon inte är sjuk? Än idag minns jag hans bruna väska. Skinnet som var avskavt på ena sidan, vid spännet. Han luktade söt eter.

Han går in till mamma och moster föser ut oss barn i köket. Varför hälsar moster på oss så tidigt på dagen? Hon brukar ju bara hälsa på oss när det är kväll. Och vad konstig hon verkar. Vad är det för fel på mamma? Varför ska moster bjuda oss på päron med glass? Det brukar vi bara få när det är lördag. Moster är orolig. Men hon låtsas som om hon inte är det. Flinkt öppnar hon en burk Del Monte med päron och tar fram ett paket glass ur frysen. Hon skär upp en bit till mig och en till syster. Hennes bit är större. Men det bryr jag mig inte om. Inte idag.

Jag ser ut genom fönstret och det regnar. Men titta, där går ju mamma och doktorn. Han håller henne under armen. De går mot en taxi som väntar på gatan. Mamma är rädd. Jag känner ända in i köket hur rädd hon är. Hon tänker: Jag måste göra som de säger. Jag måste göra som de säger. Vad du ser ledsen ut mamma, fast du har en så fin kappa. När kommer du hem igen mamma? Kommer du hem när jag fyller år?

Jag tar en stor sked glass. Den lägger sig som en smetig, sliskig gegga i munnen. Den är så kall att det gör ont. Men sen känner jag inte det onda.

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster