|
Nr 19 2008 sid. 156–157 |
|
|
Barn som tänjer gränser har för det mesta rönt uppmärksamhet. Beteckningarna har varierat genom åren: olydig, aggressiv, okoncentrerad, impulsstyrd, stökig, överaktiv, utåtagerande är några av de epitet som barn kunnat få. Ordet bråkig har fått en ny innebörd inom samma grupp och ingår i titeln på Pia Eresunds och Björn Wrangsjös nya bok: Att förstå, bemöta och behandla Bråkiga barn. Medförfattare i ett kapitel är även Pia Enebrink. Det är en bok som spänner över flera områden och som grundar sig på författarnas mångåriga erfarenhet av barnpsykiatriskt arbete. Vem är då bråkig? Är det någon egenskap som barnet har eller ställer barnet till bråk för att uppnå ett syfte med sin handling? I dagsläget, då många diagnostiska bedömningar enbart tycks utgå från problem hos barnet självt, är boken befriande att läsa. Författarna poängterar nämligen vikten av helhetssyn och att barnets problem bör sättas in i ett socialt sammanhang. Varför bråkar då barnet, är en annan fråga som på ett förtjänstfullt sätt lyfts fram. Vad betyder barnets stenkastande, bitande eller skrikande? Hur ska uttröttade föräldrar, som ständigt får höra hur jobbig deras unge är, bemötas? Vi får följa fyra barn och deras problembild, vinjetter från hem och skola blandas med kommentarer. Under rubriken behandling lyfts flera olika behandlingsalternativ fram, vilket för en oinvigd kan verka något förvirrande utifrån vilken metod som bör användas. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
