Nr 19  2008 sid. 32–44

 
ATT TÄNKA OM ANDRA
OCH FÖRSTÅ MER TILLSAMMANS

Intervju med Kerstin Clarin, handledare och konsult

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

Kerstin Clarin, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, Uppsala, arbetar sedan många år både som konsult inom förskolan och som handledare i olika kliniska och organisatoriska sammanhang. Hon arbetar också som privatpraktiserande psykoterapeut. I artikeln belyses arbetet som konsult samt likheter och skillnader mellan yrkesrollerna och hur de kan berika varandra.

I ett nummer av Mellanrummet som har handledning och konsultation som tema vill vi i redaktionen bidra till att ge en inblick i det vardagliga arbetet som handledare respektive konsult. Kerstin Clarin presenterar sig själv som barnpsykolog, och just den nära länken till kunskaper och erfarenheter av barns normalutveckling står i fokus under hela intervjun. Kunskaper från Ericastiftelsens barn- och ungdomspsykoterapiutbildning och handledar- och lärarutbildning har förstärkt denna baskunskap som är central i yrkesrollen som privatpraktiserande psykoterapeut, handledare respektive förskolekonsult, som utgör Kerstins arbetsområden.

När Kerstin startade sitt arbete som konsult i slutet av 1960-talet fanns ännu inga konsultutbildningar. Inom dåvarande PBU (den Psykiska Barn- och Ungdomsvården) i Stockholms läns landsting fanns ett konsultteam med några psykologer som arbetade som konsulter till förskolan, med bl.a. Lisbeth Palme som en av initiativtagarna. Efterhand började personal även på förskolorna i randkommunerna att uttrycka ett behov av barnpsykologiskt stöd till personalen inom de dåvarande barnstugorna. Några psykologer anställdes och formerade sig så småningom till en grupp förskolepsykologer som hade ett utbyte av egna erfarenheter, handledning och vidareutbildning. Denna grupp kom också att starta förskolepsykologernas förening, som var mycket aktiv med att sprida kunskaper inom området och utgjorde en mötesplats för kollegor över hela landet.

Så småningom utvecklades arbetet, särskilt genom den utvärdering och metodutveckling som påbörjades inom Stockholms läns landsting och en konsultationsutbildning byggd på Gerald Caplans teorier om psykosocial konsultation startades.

Den bakgrund som Kerstin representerar var inte helt ovanlig bland de första konsulterna inom den dåvarande barnomsorgen. Hon hade bl.a. arbetat med barngrupper i olika sammanhang och praktiserat som skolpsykolog i Sundbybergs kommun. I arbetsuppgifterna ingick många kontakter med förskolan i samband med skolstart varje läsår. När frågan om specifikt stöd till personal som arbetade med barn i de yngre åldrarna lyftes upp i kommunen blev Kerstin tillfrågad, av den personal som hon redan hade kontakt med, om att börja samarbeta med dem.

Att börja inom en ny verksamhet innebar både att uppfylla de behov som uttrycktes, men inte minst att på olika sätt föra ut att denna verksamhet fanns och vilken hjälp förskolan kunde få därifrån. Presentationer på studiedagar, pedagogdagar och liknande forum blev ett sätt att ”göra sig känd”. Kanske är detta något som präglar yrket än i dag i många kommuner, där psykologens och konsultens insatser inte alltid är så självklara.

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster