|
Nr 19 2008 sid. 45–60
OM GRUPPHANDLEDNING
|
|
|
I denna artikel beskrivs vad som väckte vårt intresse för att på ett mer systematiskt sätt utforska grupphandledning som en specifik form för lärande. Som kliniker får man sällan en bild av vad som ligger bakom de forskningsfrågor som ställs. I allmänhet redovisas teoretisk bakgrund, frågeställningar, metoder och resultat som mer eller mindre givna. I verkligheten är det dock sällan så, särskilt inte när det gäller kliniknära forskning, som drivs av en önskan om en fördjupad förståelse, ofta personligt förankrad, av problemområden som gett upphov till specifika frågor. Här vill vi ge en mer personlig bild av hur vi som författare utifrån våra olika utgångspunkter hittade en gemensam väg som ledde fram till en serie studier av grupphandledning och dess organisatoriska villkor. En sådan faktor var grupphandledning inom ramen för en utbildningsverksamhet. De erfarenheter vi hade gjort och de problem vi försökt hantera visade sig vara en bra grogrund för de gemensamma projekt vi så småningom utvecklade. För mer detaljerade beskrivningar av de olika studierna hänvisas till vår nästa artikel i detta nummer av Mellanrummet (Ögren & Boalt Boëthius, 2008). Vi var båda kliniskt verksamma och ansvariga för olika utbildningar, där grupphandledning ingick som ett viktigt delmoment i utvecklingen av yrkesrollen som psykoterapeut respektive psykolog. När vi började samarbeta var Siv rektor för Ericastiftelsen och ansvarig för flera utbildningar där grupphandledning ingick, t.ex. den treåriga psykoterapeututbildningen och den tvååriga handledar- och lärarutbildningen. Marie-Louise var, som kursledare för psykoterapimomentet inom ramen för det femåriga psykologprogrammet, ansvarig för den handledda psykoterapi som ingick i utbildningen. För Sivs del byggde det gemensamma projektet på tidigare grupp- och organisationsforskning, medan det för Marie-Louise del blev en fördjupning inom ett delvis nytt forskningsområde. Kliniskt arbete med grupper och individualterapiDen viktigaste utgångspunkten för vår forskning om grupphandledning var för mig (Siv) intresset för samspelsprocesser i små grupper och den organisatoriska ramens betydelse för gruppens arbete. Som psykolog på Barnbyn Skå väcktes frågor om t.ex. varför somliga hade så lätt att göra sig gällande i stora grupper, medan andra hade svårt att komma till sin rätt, eller varför det var så svårt att få till stånd vettiga diskussioner och beslut i storgrupp. Genom ett samarbete mellan Barnbyn och Ericastiftelsen gick jag i slutet av 1960-talet deras nydesignade treåriga psykoterapiutbildning. Efter terapiutbildningen arbetade jag sedan på Ericastiftelsen och fick ansvar för den ettåriga utbildningen i diagnostik av barn, där handledning ingick som ett viktigt moment, förutom att jag arbetade som psykoterapeut med barn och familjer. Under 1970-talet fanns en stark tilltro till arbete i grupp, speciellt inom vårdområdet. Så fort någon hade en bra idé tillsattes en arbetsgrupp. Ofta kändes det som att mycket energi gick åt till att hålla en dåligt fungerande arbetsgrupp vid liv, utan att särskilt mycket blev gjort. En genomgående lärdom var att om arbete i grupp i form av förslag eller projekt mm skulle leda vidare, krävdes ett mandat från organisationen som angav att gruppens arbete hade en funktion i det större sociala system som organisationen utgjorde (Boalt Boëthius, 1989a). ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Siv
Boalt Boëthius, fil. dr professor em., pedagogiska institutionen vid
Stockholms universitet, leg. psykolog, psykoanalytiker, huvudsakliga
forskningsintressen är grupper, organisationer och ledarskap. Hon
arbetar numera som konsult och handledare inom dessa områden i Sverige
och internationellt samt med forskning.
Marie-Louise
Ögren, med. dr docent, psykologiska institutionen vid Stockholms
universitet, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, är sedan många år
ansvarig för det handledda klientarbetet på psykolog- och
psykoterapeutprogrammen vid institutionen samt engagerad i
Ericastiftelsens handledar- och lärarutbildning. Hennes forskningsområde
är grupphandledning, speciellt inom ramen för utbildningar. Här
beskriver författarna utifrån sin kliniska förankring och erfarenheter
av handledningssituationer och konsultationer hur de engagerat sig i
forskning kring grupphandledning och organisatoriska frågor. 
