FY SKAM, FY SKAM … Monica Svensson

Nr 19 2008 sid. 94–108

FY SKAM, FY SKAM …

Monica Svensson

Förstasidan

Leg. psykolog Monica Svensson, är Ericautbildad barn- och ungdomspsykoterapeut samt handledare, verksam vid Brommaplans BUP i Stockholm.
I artikeln beskriver hon skamkänslan och dess roll som motiverande och hindrande kraft i handledningssituationen. I den första delen beskrivs skamkänslan och hur den kan förstås i ett affektteoretiskt respektive psykoanalytiskt perspektiv, i den senare kopplas skamkänslan till inlärning och specifikt till handledningssituationen.

”Fy skam, fy skam för ingen ville ha han” så avslutas en gammal visa som man dansade till runt gran och midsommarstång när jag var liten. Det föregås av: ”När var tar sin, så tar jag min, så blir en annan utan”. Samtidigt som vi sjöng pekade vi hånande finger åt den som stod där ensam och förödmjukad, exponerad för allas blickar med sin skam över att vara avvisad och inte få höra till. Jag kom att tänka på sången när jag funderade över den här artikeln då den pekar ut ett centralt tema i skamkänslan – skammen över att ingen vill ha en. Den gamla dansvisan inbjöd oss till att i lekens form bearbeta något mycket hotfullt och ångestskapande. Anknytningen är livsviktig. Mot den bakgrunden framstår förmågan att kunna skämmas som oerhört betydelsefull för oss som sociala varelser. Skammen skyddar anknytningen och vår sociala tillhörighet genom att den får oss att anpassa vårt beteende efter familjens och den sociala gruppens normer och regler, så att vi blir accepterade och får vara med i gruppgemenskapen. Det bakomliggande hotet är avvisning, isolering och slutligen förintelse. Impulsen att gömma oss, som åtföljer skamkänslan och som kan ses som målet med den (Wurmser, 1981), blir också en skyddsmekanism genom att den får oss att dra oss undan från den farliga exponeringen. Beroende- och integritetsaspekter är på så sätt inbyggda i skamkänslan från början.

Skam är en mäktig känsla som griper tag i oss starkt, både känslomässigt och inte minst kroppsligt. Det syns när skammen sköljer över oss. Den får oss att vända bort blicken, sjunka ihop, svettas och rodna. Tankarna splittras och handlingskraften förlamas. Vi känner oss svaga och mindervärdiga. Skamkänslan är mycket visuell, kopplad till ögat och blicken med vanliga associationer till fläckar och färger. Den är en av de mest generaliserbara och snabbt överflödande affekterna. Skammen tar sig många uttryck och former på olika utvecklingsnivåer och i olika psykiska tillstånd varierande mellan lätt genans och förgörande självförakt, ibland öppen och ibland förklädd, ibland använd som försvar och ibland försvarad mot, ofta underliggande och inte alls igenkänd.
I skönlitterära verk finns många gestaltningar av skam medan den, tills helt nyligen, verkar ha haft en undanskymd plats i facklitteraturen med några undantag. I den psykoanalytiska litteraturen om skam hänvisas allmänt till psykoanalytikern Léon Wurmser, som i boken The mask of shame (1981), lyfte fram skammens djupa och omfattande betydelse i vårt inre psykiska liv och i mellanmänskliga relationer. I en senare bok, The power of the inner judge (2000), betonar Wurmser affekternas betydelse för den psykiska utvecklingen. Han, liksom andra psykoanalytiker, har på senare år alltmer uppmärksammat affekternas roll som primära motivationssystem (Havnesköld & Mothander, 2002). In-spirerad av Wurmsers skrifter och av affektteoretiska tankegångar skrev Donald Nathanson boken Shame and Pride (1992), i vilken han sammanför en psykoanalytisk förståelsemodell, i mycket utgående från Wurmser, med affektteoretiska tankegångar.

Skam i affektteori

Nedanstående sammanfattning av det affektteoretiska perspektivet är huvudsakligen baserad på Nathansons framställning.

Enligt affektteorin som bygger på Silvan Tomkins studier av människors och djurs känsloliv är vi utrustade med ett antal medfödda biologiskt grundade affektprogram som fungerar som motivationssystem och som styr våra sociala relationer. Till varje affekt hör specifika kroppsliga reaktioner som följs av en kognitiv fas, där affekten omvandlas till en medveten känsla. På det sättet fungerar affekterna som en bro mellan kropp och psyke. De uttrycks via kroppsspråk och främst med ansiktsmimik. Affektintoning mellan barn och föräldrar ligger till grund för anknytningen. Affekterna kan associeras såväl till varandra som till de biologiska drifterna, som ses som separat nedärvda biologiska system.

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster