Nr 2. 2000 sid. 120–124 

Information från konferens i Rom 1-3 oktober 1999

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

"INTERNAL OBJECTS AND PSYCHIC CHANGE" -
NÅGRA REFLEKTIONER FRÅN EFPP:s KONFERENS I ROM
1–3 OKTOBER, 1999.

EFPP:s barn- och ungdomssektion har anordnat sin tredje konferens, denna gång i Rom. De två tidigare konferenserna har ägt mm i Aten 1994 och i Stockholm 1996. Deltagarna, sammanlagt närmare 400 personer, kom från hela Europa, inklusive de östra delarna och Israel. Från Sverige kom ett drygt 60-tal deltagare!

Konferensen ägde rum i "Angelicum", en fantastisk klosterliknande byggnad i centrala Rom. Även galamiddagen anordnades i lokaler värdiga det bästa av besök i Palazzo Lancelotti, ett privat palats som än idag ägs av en prins. Många deltagare blev säkerligen betagna inte bara av innehållet under de tre dagarna utan också av Roms atmosfär och konstskatter. Ibland var det svårt för deltagare att välja mellan Sixtinska kapellet och konferensen!

Temat, inre objekt och psykisk förändring, hade lockat många presentatörer. Konferensledningen hade valt att presentera så många "papers" som möjligt med påföljd att många "workshops" (om 90 minuter) innehöll tre presentationer. Det blev minst sagt snärjigt ibland både för föredragshållare och "chairperson" och tyvärr inskränkte sig därmed också diskussionerna till ett minimum. Inom EFPP har man tidigare haft som policy att lägga gott om utrymme för presentation och framförallt diskussion och utbyte av erfarenheter, vilket man alltså valde att här frångå. Tråkigt! I mångfalden försvann dialogutrymmet och kontaktskapandet som tidigare varit EFPP:s kännetecken.

Plenarsessioner

Många av de "papers" som presenterades fokuserade på hur inre objekt kommer till stånd. Vilka är förutsättningarna för att erfarenheter ska lagras och utvecklas inuti en person? Betoningen på de reella objekten, identifikationsfigurerna, var tydlig hos många talare. Christine Frisch-Desmarez och Marie Paul Durieux (Luxemburg) lyfte fram temat kring förebilder och det perspektiv genom flera generationer som präglar föräldrars sätt att möta sina barn.

Ett nytt inslag i EFPP:s konferenser var panelpresentationer och diskussioner kring aktuella, samhälleliga teman i förhållande till barn- och ungdomspsykoterapin. Den första av dessa paneler handlade om barn som utsätts för våld och tortyr i dagens samhälle. Liselotte Grünbaum, Danmark, presenterade ett intressant "paper" med titeln "The posttraumatic nightmare: repetition–compulsion as the via reggia to unconscious healing of the traumatic split?" Vi hoppas att här i Tidskriften Mellanrummet kunna återkomma med ett temanummer i denna så relevanta fråga!

Den andra panelen innehöll presentationer av kollegor från Tjeckien, Ryssland och Litauen om situationen för barn- och ungdomspsykoterapin i Östeuropa. Vi fick en bild av hur teorier och metoder utvecklats i dessa länder. Under Sovjetregimen fick sådan verksamhet inte förekomma. Det vara fascinerande och berörande att höra hur man i dessa länder kämpat i "the kitchen culture". Enda stället man vågade yttra vad man tänkte och att mötas utan risk för påföljd var i köket! Under senare år har dessa länder med stöd från andra EFPP medlemmar byggt upp utbildningar (till exempel i Tjeckien genom stöd från England). För oss, som följt dessa nationers strävan att bygga upp utbildningar och kliniska verksamheter, var det nu glädjande att höra att de förvisso inte längre är nybörjare och ödmjukt tar emot vad västvärlden erbjuder. De har på några få år lyckats skapa sig ett innehåll i utbildningarna som står i samklang med den egna nationens särart. I diskussionen efter presentationerna påpekades risken med alla välvilliga ansatser från västvärlden som "prackar på" något som måste få ta sin egen tid och form.

Den sista programpunkten för konferensen var en mycket intressant panelpresentation om barn och media i dagens samhälle. Här gav oss mediaforskaren Roberto Margliano, Italien, en ny vy på mediavärlden som många av dagens barn tar del av. Han framhöll att de befinner sig i den och skapar relationer till den som vore det realiteter. Han menade att här finns en stor generationsklyfta. Vi vuxna, som inte vuxit upp med denna virtuella värld, måste tränga in mer och lära oss att förstå (även om vi inte uppskattar det!) och ta del av den värld barnen befinner sig i. Vi måste ta den starka upplevelsen på allvar som det innebär att exempelvis gå in i och trollbindas av ett animerat dataspel. Barnen utsätts för stimuli som berör alla sinnen i dessa spel, nästan som i ett preverbalt tillstånd. David Campbells (England) presentation "The appeal and repulsion of the horror film monster to adolescents" fokuserade på hur innehåll och teman i sådana filmer går att förstå utifrån tonåringars psykiska utveckling. Om vi lär oss att förstå dessa fenomen kan man använda dem i det terapeutiska arbetet (se artikel i detta nummer av Mellanrummet). Roberto Bertolini (Italien) presenterade en terapi med en autistisk pojke som han fick kontakt med via dataspel. Med spelet som utgångspunkt blev det möjligt att bygga upp en terapeutisk relation mellan pojken och terapeuten.

Generationsperspektivet

Eftermiddagarna var fyllda av olika "workshops" och det var ibland svårt att välja i det rika utbudet. Det var cirka 12 olika ämnen att välja mellan varje eftermiddag! I många "workshops" betonades den nära länken mellan föräldrar och barn. Sverige hade bidragit med sju olika presentationer. Roligt att se att vi svenskar blir allt modigare att visa upp vad vi gör och våga inbjuda till diskussion.
Några teman kom att dominera innehållet i de olika "workshops" som anordnades. Genomgående stod länken mellan de yttre objekten (de verkliga) och den inre upplevelsen i fokus. Tidiga erfarenheter av adoption, fysiska trauman och andra tidiga upplevelser lyftes fram liksom arbetet med föräldrar och barn i gemensam terapi. Eftersom konferensen tog plats i Italien kom också deras inriktning på de tidiga upplevelserna (reella eller uppfattade) under graviditet och förföreställningar om det väntade barnet att lyftas fram i flera presentationer som till exempel under rubriken "Mother–infant relationship and the construction of internal objects" där tre "papers" från Belgien, Italien och England presenterades. En "workshop" bar rubriken "Psychotherapy with children under five and their parents" där bland andra personal från Maskan i Stockholm beskrev sin verksamhet tillsammans med en presentation från Tavistock Clinic om deras mottagning för "Under Fives". Destruktivitet och våld hos barn och tonåringar, ett dystert och mycket aktuellt tema, hade lockat många kliniker att bidra med sina erfarenheter.

Det var nog många deltagare som var nöjda, men mycket mätta efter denna späckade konferens. Det var många intressanta och matnyttiga kunskaper som man önskar skulle kunna spridas också till andra barn- och ungdomspsykoterapeuter runt om i Europa.

Nästa konferens inom barn- och ungdomssektionen kommer att äga rum i Caen i Frankrike under hösten 2001. Vi återkommer med mer information om detta i kommande nummer av Mellanrummet.

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster