Nr 2. 2000 sid. 18–28
Psykoterapi med en psykotisk tonåring
i ljuset av Harold Searles fasindelning
Brita Bergman
|
Nr 2. 2000 sid. 18–28
|
|
|
Titeln som är hämtad från Freuds uppsats om Schrebers självbiografi skildrar det ögonblick då det oundvikliga brottet med verkligheten gör Schreber till en psykotisk människa. "Därmed uppstod ett outhärdligt vakuum" (Haugsgjerd, 1999 s 137). Freuds Schreber-studie från 1911 betraktas numera som själva grundtexten i psykoanalytisk kunskap om psykotikerns inre värld. Redan omkring 1890 menade Freud att psykosens kännetecken är projektion, medan neurosen kännetecknas av bortträngning. Långt senare utvecklade Melanie Klein detta begrepp och skapade 1946 i en omformulering av Freuds projektion och introjektion ett nytt begrepp: projektiv identifikation. Hon menade att detta begrepp beskriver prototypen för den aggressiva objektrelationen. Efter Freud och Klein har många andra teoretiker lämnat värdefulla bidrag till förståelsen av psykosens natur såsom Winnicott, Searles, Bion, Meltzer, Ogden med flera. Harold Searles har i sitt verk "Collected Papers on Schizophrenia and Related Subjects" från 1963 redogjort för sina teorier och tankar utifrån sitt kliniska arbete med psykotiska människor. Han skriver på ett sådant sätt att man som terapeut återfår glädjen och fascinationen i det svåra och tidskrävande projekt, som en psykospsykoterapi innebär. Eftersom de projektiva krafterna är så starka och förintelse-upplevelsen så nära i en psykosterapi är det oerhört viktigt att kunna känna igen sig i de texter, som behandlar dessa processer. Som terapeut får man då kraft att lyfta sig ovanför projektionernas värld. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
