|
Nr 20 2009 sid. 128–143
PATIENTEN SER NÅGOT DU INTE SER:
|
|
|
Psykoterapi och människan som biologisk varelseAllan Schore gav under två dagar en fascinerande, om än komprimerad, exposé över affektlivet och hur detta regleras i psykoterapeutiska sammanhang. Att sammanfatta de två givande dagarna skulle vara omöjligt, då de innehöll mycket teoretiskt och kliniskt användbart material. Istället för ett futilt försök att sammanställa det han förmedlade vill vi som psykoterapeuter här ge våra associationer utifrån de två dagarna. I samband med föreläsningen vid BUP fick Eva Norling en intervjustund med Allan Schore, där han berättade att hans intresse för detta område startade mycket tidigt. Utgångspunkten är ett vidare intresse för människan som biologisk varelse, inte enbart människans psyke. Hans forskargärning började inte inom den gängse akademiska sfären, utan av egen nyfikenhet och lust började han sätta sig in i och sammanställa forskningsresultat som intresserade honom. Under en lång period som hemmapappa påbörjade han, under tiden barnen var i skolan, sitt integrerande och systematiserande av kunskap. Han framhöll betydelsen av att hans forskning pågått i en icke-akademisk miljö, att han istället var omgiven av familj och barn. Och vidare att han hela tiden arbetat som psykoterapeut. Hans strävan har varit att utifrån ”The art of psychotherapy” lägga ett vetenskapligt perspektiv – ”the science”. Han beskriver sig själv som ”clinical scientist”. Hans första artiklar refuserades, men då Stern et al. (Process of Change Study Group) publicerade sig i Infant Mental Health Journal 1998 (senare samma år även i Psychoanalytic Journal) vände han sig till samma tidskrift och hans bidrag antogs (2001). Han gjorde även ett målmedvetet arbete att sprida sina tankegångar genom att, till strategiskt utvalda personer, skicka artiklar där han strukit för avsnitt som skulle kunna vara av särskilt intresse för den personens forskningsområde. Rubriken för föreläsningen var The Science of the Art of Psychotherapy, dvs. att psykoterapi är att betrakta som en konst som man vetenskapligt kan undersöka. Schore har en tydligt integrativ ambition och föreläsningsdagarna präglades av hans sammanställning av olika forskningsresultat och uttalanden som skrivits om psykoterapi och aktiviteterna i vår mänskliga hjärna. På så vis samlar Schore på ett unikt sätt kunskaper från olika håll och väver samman dem med egna tankegångar, som också har en klinisk förankring i hans psykoterapeutiska arbete. För oss var detta ett mycket illustrativt sätt att föra samman likartade – och ibland motstridiga – forskningsresultat och kliniska erfarenheter från olika håll i världen och från närmare 100 års skriftliga utsagor. Samma tema beläggs på så sätt från olika håll. Dessa bygger på allt från artiklar om psykoanalys och terapi till välrenommerade vetenskapliga tidskrifter med artiklar om hjärnans funktion. En viktig utgångspunkt var det kliniska arbete han bedriver med traumatiserade patienter, där dissociation varit en överlevnadsstrategi, men vilket samtidigt förhindrar sammankopplingen mellan affektliv och kognitiva funktioner. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Allan Schore, PhD, verksam vid den kliniska fakulteten vid The
Department of Psychiatry and Behavioral Science vid David Geffen School
of Medicine vid UCLA och psykoterapeut, gav i september 2008 två dagars
föreläsning i Stockholm om betydelsen av affektreglering i det
psykoterapeutiska arbetet. Konferensen var anordnad av Kris- och
Traumacentrum. I samband med besöket gav han även en föreläsning vid
BUP:s utbildningsenhet, Stockholms läns landsting. Eva Norling och
Britta Blomberg ger här några associationer till psykoterapeutens
arbetssätt utifrån Schores föreläsning.
